Fru talman! Jag skall börja med det som Birgitta
Hambraeus tog upp i slutet av sitt anförande.
Vi har just konstaterat att Sverige är det land som
har de minsta regionala skillnaderna. Det beror fram-
för allt på den samlade nationella politiken.
Jag som har levt hela mitt liv uppe i Norrbotten
vet att regionalpolitiken, som jag som arbetsmark-
nadsminister nu är ansvarig för, är betydelsefull. Men
långt mer betydelsefull för min region har varit den
kommunala skatteutjämningen, arbetsmarknadspoliti-
ken, utbildningspolitiken och uppbyggnaden av in-
frastrukturen. Man har inte låtit den ske på markna-
dens villkor.
Jag var uppriktigt orolig över den regionala balan-
sen när den förra regeringen i allt större omfattning
bolagiserade, privatiserade och tog bort regelverk för
att jämnt fördela utbildningsresurser och infrastruktur,
dvs. det som har gjort att de stora skillnaderna mellan
regionerna försvunnit. Detta sagt som en inledning.
Birgitta Hambraeus och även Peter Eriksson har
frågat om de stödformer som vi i dag har kan behål-
las. Redan när vi skrev under EES-avtalet förband vi
oss att se till att vi inte hade sådana regler som sned-
vred konkurrensen. Egentligen är den frågan inte en
fråga om EU-medlemskapet, utan det är en fråga om
EES-avtalet, om vi skall ha ett avtal med Europa.
Det finns delar av stödet som ifrågasätts och som
det pågår en diskussion om. Den svenska regeringen
och den svenska riksdagen har i samband med avtalet
sagt att vår bedömning är att vi i huvudsak kan behål-
la nuvarande stödformer. Det håller jag nu på att
försöka få bekräftat i förhandlingar med EU för att få
det stadfäst att vi i huvudsak kan behålla de regler vi
har i dag.
Sedan till den verkliga frågan, som Elving An-
dersson ställde, som handlade om hur Sverige skall
hantera dessa 2,5 miljarder. Jag har i likhet med El-
ving Andersson den uppfattningen att ett medlemskap
i EU skapar bättre förutsättningar för en bra regional-
politik. Det tycker jag är viktigt.
Däremot har jag kanske inte samma uppfattning
som Elving Andersson när det gäller de olika målom-
rådena. Jag menar att jag som arbetsmarknadsminis-
ter, regeringen och riksdagen skall se till att pengar
som går till målområde 3 och 4 hamnar i de regionalt
hårt utsatta områdena.
Det handlar om att bekämpa långtidsarbetslöshet,
förbättra situationen för kvinnor och problem med
infrastruktur, något som är direkt kopplat till de stö-
dområden vi har i Sverige. Det viktiga är att se till att
vi använder dessa pengar på ett vettigt sätt. Det kan vi
också göra i målområde 3 och 4 i de utsatta område-
na.