Fru talman! Låt mig börja med hur vi skall vi få ut
så mycket som möjligt av de stöd vi kan få via EU.
Jag har den uppfattningen att de bekymmer som anges
i målområde 3 och 4 också är störst i våra stödområ-
den.
Långtidsarbetslösheten slår hårdast i områden med
permanent hög arbetslöshet. Bristerna i infrastruktu-
ren, som är målområde 4, är också störst i våra hårt
utsatta regioner.
De pengar som vi får via mål 3 och mål 4 kan till
mycket stor del användas inom stödområdet.
Den åsikten bygger jag på en lång kommunal erfa-
renhet. Jag har levt i en sådan region och vet att ar-
betsmarknadspolitiken många gånger har varit långt
viktigare för regionen än vad den lilla regionalpoliti-
ken har varit. Det säger jag trots att jag nu har ansva-
ret för regionalpolitiken också.
Min ambition är verkligen att se till att de pengar
som går via mål 3 och 4 också kommer till de geo-
grafiska områden som har det sämst ställt.
När det gäller den stora nationella regionalpoliti-
ken tycker jag att riksdagen har avhänt sig en hel del
inflytande genom t.ex. bolagiseringen av Posten,
systemet för inskrivning av studenter vid universitet
och högskolor och genom att styra forskningspolitiken
via forskningsstiftelser och inte via nationella beslut i
Sveriges riksdag. Sådant påverkar regionalpolitiken
negativt.
Jag hoppas att det är slut med den typen av styrin-
strument, i alla fall för något år, och att vi kan få en
ordning där ni i riksdagen har ett större inflytande
över hur pengarna fördelas och inte överlåter det till
marknadskrafterna på det sätt som har skett under en
period.
Om jag själv, utifrån min historia, skall försöka att
prioritera det område som är viktigast för att klara
regionalpolitiken är skatteutjämningen kanske den
enskilt viktigaste regionalpolitiska frågan. Det skiljer
oerhört mycket i skattekraft mellan en glesbygds-
kommun som Pajala och en tätortskommun. Utan en
väl fungerande skatteutjämning är dessa kommuner
chanslösa.
Jag vet ingenting om i vad mån Öresundsbron kan
komma att finansieras med EU-medel. Men så
mycket kan jag säga att Öresund kommer inte att ingå
i det förslag som vi kommer att lämna på stödområ-
den enligt regionalpolitiken.
Låt mig till sist säga till Peter Eriksson att ett EU-
medlemskap inte innebär någon större osäkerhet för
aktörerna när det gäller regionalpolitiken. Jag vill
snarare säga att det är tvärtom. Regionalpolitiken
revideras ju med ganska långa intervaller i EU. Nästa
gång sker det år 2000. Då kommer det säkert att gälla
under sex-tio år. Det är betydligt längre intervaller än
vad som gäller i den svenska riksdagen. Den svenska
riksdagen har reviderat den nationella regionalpoliti-
ken betydligt oftare. I den meningen kommer inte EU
att vara ryckigare än vad den svenska riksdagen har
varit.
Jag har inte för avsikt att dra frågan om målområ-
dena i geografin eller frågan om vilka nationella stöd-
former som kan behållas i långbänk. Det tycker jag att
jag visar genom att jag veckan efter EU-omröstningen
tar upp den ena frågan på allmän beredning. När det
gäller den andra frågan är vårt folk på departementet i
full fart med förhandlingar med EU för att få klarhet i
den nationella politiken. Det blir ingen ryckighet här.
Ryckigheten kan uppstå om vi i riksdagen ändrar
reglerna. Där kan vi ändra dem betydligt oftare än i
avtalet med EU.