Herr talman! Vi ska i dag i det här ärendet debattera några enligt min mening mycket viktiga frågor. Vi ska debattera utsläppen från våra fordon och fordonsbesiktningen. I betänkandet tas också en rad andra viktiga frågor upp, men jag kommer att koncentrera mig på dessa två frågor - ja, jag kommer också att beröra en tredje fråga lite kort.
Den moderatledda regeringen har lagt fram ambitiösa mål för att minska utsläppen från våra fordon. En fossiloberoende fordonsflotta till år 2030 är målet. Nu sade visserligen Anna-Karin Hatt, en av ministrarna i regeringen, på en direkt fråga att målet egentligen är en vision. Men jag vet inte om jag ska ta så hårt på det - vad vet jag? Man pratar ju i olika sammanhang om just dessa mål, och när det kommer till miljöpolitik vill man gärna slå sig bröstet för att man har stolta mål uppsatta.
Men hur ser då utvecklingen ut i verkligheten? Det är ju trots allt verkligheten som vi ska försöka förändra, även med målsättningar. Följer verkligheten de utstakade målen så att man kan tro att de ska uppnås? Just nu ökar i stället för minskar utsläppen från våra fordon. Vi är alltså längre från målet i dag än vad vi var i går. Vi kommer allt längre från det stolta målet med den politik som regeringen nu för. Åtgärder måste börja vidtas, inte sedan eller ännu senare utan just nu.
Våra förslag på området avfärdas och avslås ett efter ett. Vi föreslår satsningar på järnvägar för att möjliggöra att mer gods och persontrafik ska kunna föras över dit. Ni säger: Nej nej, det leder inte åt rätt håll. Det går inte. Det blir för dyrt.
Vi föreslår kilometerskatt på de tunga fordonen så att järnvägen blir mer konkurrenskraftig. Ni säger: Nej, det leder inte till några miljövinster alls. Det går inte. Det blir för dyrt för företagen.
Men vad vill ni då? Vilka åtgärder vill ni vidta för att målet en fossiloberoende fordonsflotta ska nås år 2030? Svara på den frågan här i debatten i dag!
Men det är kanske med det här som med regeringens så kallade supermiljöbilspremie. Resultatet hittills av supermiljöbilspremien är att det har köpts fem - jag säger fem - supermiljöbilar. Det är vad som har köpts sedan årsskiftet - inte särskilt imponerande, måste jag säga, utan i stället ett präktigt fiasko. Den typen av åtgärder leder inte närmare målet. I stället riskerar de att dra ett löjets skimmer över allt vad miljösatsningar heter.
Dessutom är hela satsningen inte trafiksäker, ska tilläggas i sammanhanget. Alla trafiksäkerhetskrav på bilarna har ju tagits bort. Bara de släpper ut nog lite ska man få premien, men några krocktester och annat ska bilarna inte behöva utsättas för. Nu är inte den här frågan uppe till debatt i dag, men jag noterar bara att den kommer att tas upp i ett senare betänkande om trafiksäkerhet.
Nej, inte ens den reservation vi har om förnybara drivmedel kan ni gå med på. Biogas är ett bra fossiloberoende drivmedel. Tillgång till denna typ av drivmedel måste säkras över hela landet. Det skulle bidra till att föra oss lite närmare målet om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030.
Kan ni inte i alla fall gå med på detta modesta krav? Det ger er i alla fall en konkret åtgärd att visa upp i stället för noll åtgärder som nu är fallet.
Jag yrkar bifall till reservation nr 1.
Herr talman! Så över till fordonsbesiktningen. En riksdagsmajoritet beslutade under förra mandatperioden att, som det hette, konkurrensutsätta AB Svensk Bilprovning. Argumenten för detta var många och högtravande: fler jobb, bättre service, konkurrens mellan olika aktörer och valfrihet - ja, man skulle kunna uppnå snart sagt allt med denna åtgärd.
Men det blev ingen succé. Endast några få privata aktörer etablerade sig när man avreglerade marknaden. Den största var Carspect med tolv anläggningar i storstadsområden, främst i Stockholmsområdet. Skälet till att inte fler etablerade sig var egentligen en självklarhet. AB Svensk Bilprovning gjorde ett bra jobb. Det fanns inte en chans att konkurrera - inte med priset, inte med kvaliteten och inte med servicen.
Vad göra? Nu var goda råd dyra för regeringen. Ett misslyckande för privatiseringen kunde inte tillåtas. Då kläckte någon, oklart vem, idén att sälja ut de nuvarande stationerna. Den enda slutsats man kan dra av detta är att utförsäljningen inte grundar sig i faktiska förhållanden utan i ideologi. Att statligt är sämre än privat är grunden för utförsäljningen. Det är ideologi och inte förnuftet och vad som är bäst för bilägarna som fått styra i frågan.
Vad får då denna utförsäljning för följder? Ja, det första som kan befaras är att priset på en vanlig besiktning kommer att stiga rejält. Så har det ju blivit med allt annat där man har genomfört denna åtgärd.
De som nu ligger i startgroparna för att köpa stationer är företag ägda av utländska riskkapitalbolag. Bridgepoint och The Carlyle Group är i dag de dominerade ägarna av besiktningsverksamheten i Finland. Mycket tyder på att de även kommer att skaffa sig ett betydande ägarintresse i Sverige. Carspect som redan finns i vårt land ägs just av Bridgepoint.
De här bolagens intresse är i första hand att äga verksamhet där man kan göra betydande vinster. Det är ju själva definitionen av ett riskkapitalbolag. Det blir svårt att uppnå det med ett pris på 300 kronor per besiktning. Det kan vi i alla fall vara överens om.
Finland är inte Sverige, men i Finland höjdes priset med närmare 400 procent när besiktningen privatiserades. Regeringen har via Peter Norman i denna kammare försäkrat att så inte kommer att ske i Sverige eftersom - och nu blir det intressant - man undantar de som köper stationerna från kravet att besiktiga tunga fordon. Det beskedet gav Peter Norman i denna kammare den 20 januari i år.
Senare har Norman påstått att han blivit feltolkad och att han inte menade det han sa. Men då blir frågan: Om det inte är besiktningen av tunga fordon som drev upp priset i Finland, vad var det då? Man påstår att det var moms och lite annat, men det är småkostnader i sammanhanget. Om besiktningen av tunga fordon inte driver upp kostnaderna i Sverige, varför ska den då undantas? Det kan man fråga sig.
För mig blir i stället slutsatsen att besiktning av tunga fordon på sikt kommer att utföras på bara ett fåtal ställen. Hur ska regeringen annars få ihop argumenteringen som man har trasslat in sig i?
Det kommer också att bli så att ett statligt monopol ersätts med ett privat på väldigt många orter. Jag kan ta mitt hemlän Norrbotten som exempel. Anläggningarna i Boden, Piteå, Kalix och Kiruna ska säljas och dessutom en av två anläggningar i Luleå. Tror ni att bilägarna i Boden, Piteå, Kalix eller Kiruna kommer att ha någon valfrihet? Tror ni att det kommer att etableras fler anläggningar på dessa orter? I så fall tror jag att ni har en något begränsad uppfattning om dessa orters marknadsmöjligheter.
Närmaste anläggning från Kiruna ligger tolv mil bort, i Gällivare. Vad blir det för marknad och konkurrens där? Sanningen är den att bilägarna blir utlämnade till privata monopol för att få myndighetsåtgärden fordonsbesiktning utförd.
Dessutom är det upp till vart och ett av företagen som utför denna myndighetsåtgärd att ta ut det pris man vill - allt för att tillfredsställa riskkapitalbolagens ägare. Det är riskkapitalbolag som dessutom med känd teknik för ut vinsterna ur landet till skatteparadis runt om i världen.
Jag yrkar bifall till reservation nr 2.
Nu till min lilla snärt på slutet. Det handlar om reservation nr 8. Egentligen är det en skam att de som är funktionshindrade måste ha egna parkeringstillstånd för att kunna utföra en vanlig aktivitet som att handla. Men så är det i Sverige i dag. Dessutom upptas dessa parkeringsplatser ofta av människor som inte har rätt att stå där, men det får väl parkeringsbolag och andra åtgärda på bästa sätt.
Det är dock rimligt att de personer som har en funktionsnedsättning får dessa handikapptillstånd så att de kan ställa sina bilar nära ingången till affären och kan ta sig till kommunala inrättningar eller var man behöver parkera sin bil. Men nej, även denna enkla lilla reservation var vi tvungna att skriva för att den borgerliga majoriteten inte tyckte att man kunde gå med på det enkla kravet att lite grann sätta press på dem som utfärdar dessa tillstånd.
Jag yrkar bifall till reservation nr 8.
(Applåder)