Herr talman! Det känns roligt och inspirerande att komma in i en trafikutskottsdebatt med så viktiga frågor som har debatterats här i kväll.
Herr talman! Jag ställer mig bakom Leif Petterssons anförande om vikten av Svensk Bilprovning i hela landet.
Själv är jag från Norsjö i norra Västerbotten. Vi har haft Svensk Bilprovning så länge jag minns. Stationen har fungerat väldigt väl. Personalen upplevs som kunnig, serviceinriktad och duktig i sin myndighetsutövning.
Norsjö har under den borgerliga regeringens styre förlorat både arbetsförmedlingskontor och försäkringskassekontor. Och Apoteket har sålts ut, vilket har gjort det besvärligare att få ut sin medicin i tid, då man ofta får vänta i ett flertal dagar innan den skickas efter.
Befolkningen blir naturligtvis orolig nu när man ska förlora bilprovningen. Lars Tysklind säger att det ska ske i ordnade former. Ja, i Västerbotten sker det i så ordnade former att man klumpar ihop några små stationer med några större attraktiva stationer, för då tror man kanske att det går att sälja ut dem. Vad som händer med de små stationerna får vi väl se senare. Om det är så särskilt ordnat får vi väl återkomma till.
Jag är i alla fall glad över att vi socialdemokrater tillsammans med V och MP har reserverat oss mot det vansinniga som pågår, att man konkurrensutsätter viktig myndighetsutövning.
Herr talman! Jag ska ägna huvuddelen av min talartid åt motion T382 som handlar om motorkulturen, bilhobbyn och den rullande motorkulturen.
Det är en stor och viktig hobby. Det är en växande näring som dessutom ger nya jobb och företag.
Näringen och den ideella sektorn vårdar historiskt intressanta bilar och ser till att vi har dem ute på våra sommarvägar och på utställningar runt om i landet. I helgen slog Bilsport Performance & Custom Motor Show upp portarna. Över 700 utställningsfordon visades upp. Det var över 300 företag och långt över hundratusentals besökare som var på mässan i Jönköping i helgen.
Just nu, i kväll, när vi står här och debatterar, skruvas det och svetsas. Det sys och lackas, och det putsas på tusentals fordon över hela vårt land som ska ut på våra sommarvägar och glänsa.
Motorkulturen har de senaste 20 åren i Sverige tack vare en hyfsad politisk samsyn vuxit från att bara ha varit en hobby till att bli en stor näring. Men framför allt är det också välvårdade och historiskt intressanta fordon ute på våra sommarvägar.
Bevarandet av historiska fordon är ett stort och viktigt inslag i både kultur och fritid för många människor. Det handlar om alla sätt att ta till vara de ideella krafterna, som lever för hobbyn. De borde ges rimliga och logiska villkor.
I dag förvaltas mycket av det rullande kulturarvet av enskilda genom den ideella sektorns försorg. Utan enskildas brinnande intresse hade inte sektorn kunnat växa. Bara eftermarknadsdelen beräknas omsätta över 1,8 miljarder och sysselsätta närmare 400 på heltid.
Men, herr talman, det finns hot. Efter regeländringar 2008 och 2009 har det blivit onödigt krångligt att registreringsbesiktiga och importera både färdiga bilar och renoveringsobjekt. Företag men framför allt enskilda entusiaster kommer i kläm.
Den 13 november 2009 ändrade plötsligt Tullverket sin tolkning av en elva år gammal EU-dom angående förtullning av historiska fordon, samlarfordon och import från land utanför EU. Detta har inneburit och innebär oklara regeltolkningar och betydande kostnadsökningar för enskilda som importerar sitt samlarfordon.
Det har också fått till följd att en del av importen numera går över Holland och England för att man ska komma runt den svenska tolkningen. Dessutom har det efter att Transportstyrelsen övertog ursprungskontrollen av importerade fordon och fordon som av tidigare anledning avregistrerats blivit i stort sett omöjligt att återregistrera vissa av dessa fordon i Sverige.
Transportstyrelsens krav på att ägaren ska kunna visa upp en obruten ägarhistoria på uppemot 50 år för ett historiskt intressant fordon är inte rimligt.
Det finns krav på att äldre originalhandlingar ska finnas kvar. Det här tillsammans med att Riksarkivet har regler som säger att Transportstyrelsens arkiv ska destrueras rimmar ännu sämre.
Fordonsägare krävs på kvitton som ska vara över 50 år gamla. Transportstyrelsen har svårt att acceptera handslag och vittnesmål, som traditionellt är bindande överenskommelser i motorkretsar. Att det ska gälla lös egendom finns det inte något formellt krav på.
Herr talman! Det överskuggande problemet är att myndigheterna i Sverige inte har ett gemensamt ansvar i dag att värna det rullande kulturarvet. Varje myndighet har sin roll, och Transportstyrelsen har hittills inte varit så smidig. Kulturdepartementet och Riksantikvarieämbetet värnar givetvis kulturarvet, men i dag finns det ingen samsyn och ingen samlad agenda för de historiskt värdefulla fordonen. Inte ens i Kulturutredningens betänkande, SOU 2009:16, omnämns de historiska fordonen. Där nämns de över huvud taget inte.
När det gäller regleringsbrevet för 2012 uppdrogs det visserligen åt Transportstyrelsen att subventionera ideella föreningar. Samtidigt klargjordes det att inga kulturpolitiska värden ska vägas in, vilket gör det väldigt underligt.
Jag finner att det är väldigt motsägelsefullt och därtill förvånande när det gäller dessa värden och dessa föremål och att en förankring av en tydlig kulturpolitik hela vägen ska undantas.
För utövarnas och motororganisationernas del är det inte pengarna som efterfrågas. Det är rimliga och konsekventa förutsättningar för att kunna restaurera, värna, bevara och bruka det rullande kulturarvet.
Alla verkar hålla med om att det är orimligt att Tullverket förtullar fordon som kom till Sverige för kanske 30, 50 eller 60 år sedan, där ägaren i dag inte kan uppvisa en giltig tullhandling från den tiden.
Det finns åtskilliga exempel på människor som har lagt ned stora pengar och framför allt tid på att renovera ett fordon men sedan får veta att det är omöjligt att registrera det i samma originalskick. Däremot kan man bygga om det och registrera det som ett privatbyggt fordon. Men då blir det ju inte i originalskick.
Motorhobbyn tar sitt ansvar i den här frågan, men att den ideella sektorn ständigt ställs inför hinder av juridisk karaktär blir jobbigt. Snårskogar av juridik som vältras över på enskilda är inte acceptabelt och är givetvis något som borde ligga på våra myndigheter att lösa.
Eftersom flera myndigheter ofta berörs vore det lämpligt om dessa frågor kunde beredas i ett samlat större forum och involvera berörda departement, då det uppenbarligen i många fall inte annars löses.
Därför hade nu ett samlat tydligt grepp från utskottet uppskattats. Jag ser i majoritetens skrivning i utskottstexten att majoriteten är väl medveten om de svårigheter som den ideella motorsektorn upplever. Sten Bergheden säger att man följer det här noga. Det har man gjort sedan 2009. Därför är det väl dags för handling, eller har man tänkt fortsätta att förhala det?
Utskottet avstyrker motionen med hänsyn till att syftet med förslagen om ursprungskontroll och registreringsbesiktning torde bli tillgodosett genom det arbete som pågår i Transportstyrelsen.
Jag vill drista mig att säga att det torde vara ganska naivt att tro att Transportstyrelsen med alla sina uppdrag själv kommer att skapa den vilja som behövs till förändring.
Borgerligheten hade kunnat göra en insats för den ideella sektorn, som man vanligtvis pratar så varmt om. Borgerligheten hade också kunnat ta ett steg för att minska regelkrånglet, som man också säger sig vilja göra. Men här går man i princip åt motsatt håll.
Riksdagen hade kunnat ge ett tillkännagivande och tydligt signalera vikten av en samlad myndighetssyn och bättre samordning mellan ansvariga departement för våra historiskt viktiga fordon.
Herr talman! Det finns två reservationer om historiska fordon, en från S och en från SD. Vår socialdemokratiska motion och vår reservation är relevanta och bra. Därför yrkar jag bifall till reservation 3. I övrigt har jag inget tillägg.
(Applåder)