Herr talman! Jag ska börja med att säga att jag tyckte att både Leif Pettersson och Stina Bergström höll mycket bra anföranden. Mycket av det de har sagt instämmer jag i.
Det här betänkandet är ett så kallat motionsbetänkande och behandlar ett trettiotal motioner som har väckts under den allmänna motionstiden 2011.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1, Förnybara drivmedel, som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och det socialdemokratiska partiet står bakom.
Trafiksektorn är det enda samhällsområde där utsläppen har ökat betydligt under senare år. Det är allvarligt. Detta sker trots ett ökat antal miljöbilar och ett ökat antal drivmedelsmackar med förnybara bränslen. Insatserna för att minska utsläppen måste intensifieras. På sikt är det viktigt att de transporter som måste ske på vägar utförs av fordon som är ekologiskt hållbara och att bensin- och dieselbilar successivt fasas ut.
De senaste årens utveckling av motorer och fordon som helt eller delvis använder förnybara drivmedel är positiv, men det går för långsamt. Statistik från Trafikanalys visar på att andelen personbilar som klassas som miljöbil vid utgången av förra året var knappt 11 procent. Bland de nyregistrerade var motsvarande siffra högre, det vill säga 38 procent. De flesta miljöbilarna är etanol- eller etanolhybridbilar, men deras andel minskar till förmån för bränslesnåla dieseldrivna miljöbilar.
Utvecklingen av nya miljöbilar får inte heller bara kopplas till själva drivmedlen utan bör i högre grad relateras till energieffektivitet. Sverige måste gå ifrån att vara ett av de länder i Europa som har de mest energislukande vägfordonen för persontransporter och därmed de mest koldioxidalstrande fordonen per körd sträcka. Viktigast på vägen dit är i ett kortare perspektiv antagligen att fler godstransporter körs på spår och att fler persontransporter genomförs med kollektiva färdmedel.
I ett kortare perspektiv är också utbyggnad av biogas och etanol viktiga. Men produktion av både biogas och etanol måste ske på ett ekologiskt och socialt hållbart sätt, vilket inte alltid sker. För att uppnå en högre andel förnybara drivmedel krävs att tillgången på dessa säkras, exempelvis måste infrastrukturen för biogas bli bättre. Kapaciteten på mackar med förnybara drivmedel är bristfällig och det krävs politiska åtgärder för att det exempelvis ska finnas gasmackar tillgängliga i rimlig utsträckning över hela landet. Enligt Gröna Bilister finns det ca 136 pumpar som tillhandahåller biogas och naturgas. Det är positivt att antalet ökar, men det går för långsamt.
Statistiken säger att högst andel miljöbilar i trafik hade Stockholms län med 16 procent. Den lägsta andelen hade Jämtland med 5 procent. En förklaring till skillnaderna kan vara att tillgängligheten av mackar med förnybara drivmedel är större i Stockholm än i Jämtland.
Vänsterpartiet vill påskynda utbyggnaden av förnybara bränslen genom ett investeringsprogram. Det ska stimulera utbyggnaden av bland annat den svenska produktionen och distributionen av biogas för att möjliggöra tillgång på mackar med biogas runt om i landet.
Herr talman! Andra energibärare väntar på att introduceras, såsom vätgas- eller laddhybrider. Även om vi inte alltid riktigt vet vilka bränslen eller drivmedel som kan vara aktuella framöver är det viktigt att sända en politisk signal till fordonstillverkarna om att de ska styra om sin produktion till fordon som drivs med förnybara bränslen och drivmedelssystem.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 6, Efterkonvertering och typgodkännande, som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna står bakom. Den handlar om utvecklingen av biogaslastbilar, biogastraktorer och andra fordon som saknar regelverk för ett typgodkännande. I dag finns regelverk för biogasbussar och biogasbilar. Från bland annat fordonstillverkare framförs att typgodkännandet av biogasdrift måste gälla fler typer av fordon. Här måste regeringens arbete intensifieras. Det kravet borde ha kunnat delas av en majoritet av riksdagsledamöterna. Jag beklagar att det inte är så.
Jag yrkar också bifall till reservation 2 när det gäller bilbesiktning. Jag har sagt det tidigare och jag säger det nu: Jag delar Leif Petterssons framförda kritik när det gäller den fortsatta utförsäljningen, som i praktiken kommer att innebära att den så kallade valfriheten kommer att begränsas. I bästa fall kanske jag som Kirunabo har en privat bilbesiktning att gå till. I sämsta fall får jag åka tolv mil till Gällivare för besiktning. Det är ingen bra utveckling.