Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen

LEIF CARLSON (m), 1998-01-22 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Trygghet är en väsentlig del av det

som vi uppfattar som välfärd. Tryggheten att kunna

leva på sin lön och kanske framför allt att veta att om

man blir sjuk får man god vård när man behöver så-

dan samt att veta att man inte behöver gå orolig och

vänta och inte behöver vare sig leva med ständig

smärta i väntan på en operation eller gå så länge med

nedsatt syn att man sedan aldrig kan se riktigt bra igen

liksom rätten att välja vårdgivare när det behövs är

viktiga delar av vår trygghet och välfärd.

Har vi det så? Har socialdemokraterna skött vårt

land så att vi inte behöver vänta i åratal i plåga på

grund av att det offentliga har svårt att prioritera? Har

de som har regeringsmakten, makten i 22 av

23 landsting och i mer än 200 kommuner, skött vår-

den på det sättet?

Fru talman! När de förra gången hade makten

växte vårdköerna och lidandet. Under den borgerliga

tiden försvann i stort sett vårdköerna men sedan 1994

växer de så det knakar. Endast tre landsting klarar den

gamla vårdgarantin. Då, efter 1991, växte valfriheten.

Då ökade mångfalden. Nu är det tvärtom.

Nu fortsätter köerna att växa. Under 1997 ökade

antalet människor med en klar diagnos och som väntat

mer än tre månader från 12 % i april till 25 % i okto-

ber. Antalet människor med en oklar diagnos som

väntat mer än tre månader har under samma tid ökat

från 10 % till 18 %, alltså i princip en fördubbling. Är

det då försvarligt att inte ifrågasätta landstingssyste-

met, att inte sätta i fråga de brister i ledning, effektivi-

tet, organisation, prioriteringar och kompetens som

detta system representerar? Är det försvarligt att inte

utreda ett nationellt finansierat system med en pro-

duktion i konkurrens, med en mångfald av vårdgivare

och med en riktig arbetsmarknad för de anställda - ett

system där köerna är borta? Ingen tjänar nämligen på

köer, som kostar samhället. Detta är inte en resursfrå-

ga, utan det är bara ett tecken på en vårdorganisation

som inte längre fungerar.

Fru talman! Är det försvarligt att 20 000 personer

som behöver gråstarrsoperation får väntetider som är

mycket långa, ofta över ett år? Många ser därför efter

en operation aldrig riktigt bra igen och behöver hem-

tjänst både under väntetiden och efter operationen. En

operation kostar 7 000 kr. Hemtjänst kostar i genom-

snitt 14 000 kr per månad. Har vi råd att inte operera?

Bland de närmare 9 000 personer som väntar på

en knä- eller höftledsoperation under 1-1 ½ år är det

många som är sjukskrivna och som kostar både för sig

själva och för samhället pengar i onödan, samtidigt

som deras livskvalitet har sänkts.

Mer än 4 600 personer stod för ett år sedan i kö

för ljumskbråcksoperation med en väntetid på ungefär

ett år. Om bara hälften av dessa patienter varit sjuk-

skrivna i medeltal fyra veckor under 1997 i väntan på

en operation innebär det en onödig kostnad på

90 miljoner kronor.

Har vi råd med en organisation som sparar i den

ena änden och som slösar i den andra? Vad kostar

sjukfrånvaron i produktionsbortfall och minskade

skatteintäkter; detta på grund av sjukdomar för vilka

effektiva insatser skulle ha minimerat frånvaron? Men

framför allt: Vad kostar det humanitärt för de svaga,

för dem med de största behoven och för ett system

som så illa tar till vara resurserna? Har vi råd att låta

välfärden urholkas bara därför att socialdemokraterna

vill försvara ett obsolet landstingssystem?

Om man effektivt tar hand om patienterna, ökar

samhällets totala resurser som då kan användas till

vård. Om behovet av vård är avgörande, inte person-

lig ekonomi eller social status, hur kan då socialde-

mokraterna acceptera att människor som betalat skatt

hela sitt liv inte får vård när de behöver vård? I dag, i

socialdemokraternas Sverige, kan endast de som har

"penningar och känningar" vara säkra på att få vård i

tid. Den lilla människan ställs i vårdkön. Är det för-

svarligt, fru talman, att avskeda 68 000 personer i

kommuner och landsting trots löften om motsatsen?

Fru talman! Socialdemokraterna är ansvariga för

vårdkrisen. Det är de som har styrt Sverige under de

år då vårdkrisen utvecklats. De har styrt på alla nivåer

men vägrar att ta ansvar för detta.

Kommunsektorn disponerar 430 miljarder kronor.

Det går inte att hävda att det råder brist på pengar. I

stället råder misshushållning. Skattebetalarna har rätt

att kräva valuta för pengarna. Det är de felaktiga

prioriteringarna samt bristen på incitament till effektiv

sjukvård och professionellt ledarskap, bristen på kon-

kurrens och bristen på valfrihet och mångfald som

konstituerar den svenska vårdkrisen. För detta är

socialdemokraterna ansvariga!

Vi vill stärka patienten och därmed ge social

trygghet och välfärd värd namnet. Vi vill ge en verk-

lig vårdgaranti och en stärkt lagstiftning.

Patienten skall ha rätt till behandling inom tre

månader för samtliga medicinskt motiverade dia-

gnoser.

Patienten skall ha rätt att välja såväl vårdgivare

som adekvat behandlingsmetod. Denna valfrihet

skall omfatta samtliga godkända vårdgivare, in-

klusive privata vårdgivare.

Patienten skall ha rätt att välja sjukhus i hela lan-

det, även om "det egna" sjukhuset kan ge vård

utan dröjsmål.

Patienten skall ha rätt till second opinion.

Remisskrav till privata vårdgivare skall inte få

förekomma.

Dessa förslag, som ger en vårdgaranti värd nam-

net, är inte speciellt häpnadsväckande utan bara nå-

gonting som en patient rimligen bör ha rätt till i ett

välfärdssamhälle. I landet med världens högsta skatter

kan det inte vara låga skatter som leder till köer och

vanvård, utan det är misshushållning med pengar som

leder till det. Tanken att landstingens och kommuner-

nas verksamhet inte kan effektiviseras bygger på en

egendomlig föreställning om att allting är bra i dag -

att alla utgifter är lika viktiga och att ingenting kan

göras. Det är detta som ger människorna befogad

rädsla och oro inför konstruktionen av vår välfärd på

vårdområdet.

Tilltron till och förvissningen om att man skall få

behandling och omvårdnad när man är hjälplös och

sjuk är avgörande för många människor. Detta är en

djupt personlig punkt för alla och för ett gott samhäl-

le. Den tilltron dör nu i vårdköernas Sverige.

Fru talman! Vi kan inte låta vården försämras för

att socialdemokraterna är fantasilösa och doktrinära.

Sverige är värt en bättre vårdpolitik.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

LEIF CARLSON (m): Anmälan om inkommen faktapromemoria om förslag från Europeiska kommissionen (1998-01-22) — PRESS0