Fru talman! Temat för dagens debatt är socialpo-
litik. Det finns onekligen mycket att säga om det stora
och viktiga området. Handikappolitiken är ett område
där vi nu kan konstatera att den socialdemokratiska
regeringen sakta men säkert undergrävt förmånerna
för många handikappade. Genom en rad besparings-
beslut har regeringen skapat en otydlighet kring han-
dikappolitiken för personkretsen som har rätt till LSS.
Det saknas en klar regeringsstrategi i tillgänglighets-
frågorna. Regeringen har sölat med att ta fram en
diskrimineringslagstiftning. Rätten till personlig assi-
stent har inskränkts. Steg efter steg har man tagit mot
en återkommunalisering av handikappolitiken, alltså
tillbaka till den gamla politiken, till den tid då man
satt i husarrest därför att det inte fanns någon rättig-
hetslagstiftning för handikappade. Så ser handikap-
politiken ut i socialdemokraternas Sverige. Det har
präglats av en politik som har haft ledorden nedskär-
ningar, försämringar och frånvaro av en framtida
strategi.
Fru talman! Trots de stora brister som finns inom
det här området tänker jag inte uppehålla mig längre
runt detta. Jag tänker gå in på det stora och viktiga
området vård och omsorg.
I januarinumret av sjuksköterskefackets tidning
kunde man läsa om Johanna Palmqvist, som är opera-
tionssköterska vid Södersjukhuset i Stockholm. Hon
säger: För tio år sedan skulle vi aldrig ha skickat hem
en patient som efter en operation inte kunde stå på
sina ben. Men vi har sänkt våra krav för att över hu-
vud taget kunna stå ut. Egentligen är det fruktansvärt.
Saker som tidigare inte föresvävat mig i mitt arbete
gör jag nu utan att tänka mig för. Vi skickar hem folk
som inte kan gå med bårtaxi. Folkpartiet delar den oro
som Johanna på detta sätt uttrycker för dagens och
framtidens vård.
Fru talman! Tidigare garanterade vårdgarantin att
sjukvården var till för patienten. Vårdgarantin gav
den enskilde medborgaren rätten att få en behandling.
Vårdgarantin infördes under den borgerliga regering-
en. Vi drev den från Folkpartiets sida, och vi genom-
förde den därför att vi visste att det var ett viktigt
instrument. Vi vet också att som en följd därav för-
svann köerna nästan helt. Men socialdemokraterna
kunde inte låta bli att tafsa på det som hade gjorts av
den borgerliga regeringen. Man avskaffade vårdga-
rantin. Nu är köerna tillbaka. Det är växande köer,
ökat lidande och försvagad ställning för patienten.
Jag läser i Läkartidningen att socialministern, som
tyvärr inte är här i dag, säger: Det är dags att äntligen
se människan i vården och göra något av talet att sätta
patienten i centrum, att mäta kvaliteten, kapa vårdkö-
erna så att människor inte behöver vänta så länge. Det
är en riktig utveckling. Sedan säger hon: Vi är tvung-
na att vänta till 1999 för att genomföra detta.
I bästa fall kan man tolka det här uttalandet som
att ministern inte riktigt vet vad hon talar om eller
också se det som en oförskämdhet mot dem som arbe-
tar i vården. Ministern säger vidare i intervjun att hon
gärna ser en utvidgad vårdgaranti. Men varför avskaf-
fade regeringen den vårdgaranti som fanns? Vad
fanns det för skäl för det? Den satte ju patienten i
centrum och gjorde att köerna kapades. Det var det
som ministern i sitt uttalande ville. Det är helt obe-
gripligt.
Vi vet att köerna successivt ökat sedan den social-
demokratiska regeringen kom till makten. Det är
oanständigt att man avskaffade vårdgarantin, och det
är lika oanständigt att man väntar till 1999. Folkpar-
tiet har sagt: Inför vårdgarantin nu.
Johannas oro handlar också om bristande resurser
inom vården. Trots socialdemokraternas löfte om
ökade resurser, om att ingenting skulle hända och att
uppsägningarna var slut, har vi sett hur det har gått.
På många sjukhus och kliniker är påfrestningarna på
personalen mycket stora. Tiden räcker knappt till att
vårda patienterna. Inte minst räcker den inte till att ta
hand om och ge omvårdnad, visa respekt och samtala
med patienterna.
Fru talman! Det måste finnas tröst vid sängkanten
i vården i Sverige. Folkpartiet har sagt att uppsäg-
ningarna i vården måste stoppas nu. Vi har föreslagit
- jag upprepar - en vårdgaranti som skall införas nu,
stopp för personaluppsägningarna, mer resurser till
vården och en aktivering av försäkringspengarna. Vi
vet att det har gett resultat tidigare.
Äldreomsorgen är ett område som också diskute-
ras nästan varje dag. Varje vecka hittar man tidnings-
artiklar om vanvård. Det är helt oacceptabelt. Vad
tänker regeringen göra åt detta? Människor måste
kunna känna en trygghet i att de får en tillräcklig vård,
omvårdnad och äldreomsorg.
Den här debatten och det jag har sagt kan te sig
som bara ord som flödar ut. Men vi vet i Folkpartiet
att det är verkligheten för dem som söker vård i dag.
Vi vet att sjukvårdsköerna försvann när Bo Könberg
var sjukvårdsminister. Vi vet att personaluppsäning-
arna har varit omfattande under den här regeringspe-
rioden. Vi vet att en aktivering av försäkringspengar-
na ger resultat, en bättre och snabbare rehabilitering
trots att socialdemokraterna gått emot det.
Fru talman! Människors tilltro till välfärden, om-
sorgen och äldreomsorgen är i dag låg. Det är ett
allvarligt demokratiskt underskott. Människor måste
veta att de får en värdig vård och omsorg och en ade-
kvat vård i Sverige. Människors värdighet måste stå
högt på dagordningen även i en krympande ekonomi.