Fru talman! Det här med vad 28 § jaktlagen innebär kräver nog några ytterligare kommentarer. Det är ju så att eftersökstanken går först. Det är djurskyddet och att minska lidandet för djuren som då går först. Där kan jag lugna Sven-Erik Sjöstrand. Det är alltså en ovillkorlig skyldighet för jägare att vidta åtgärder. Skyldigheten att göra eftersök vid jakt gäller alla vilda djur och fåglar, oavsett ägogränser.
Däremot har man skyldighet att anmäla eftersök till markägare när det gäller älg, hjort och rådjur, även om det alltid är lämpligt att kontakta markägaren. Det är ju ur säkerhetssynpunkt som man bör kontakta markägaren. Men skyldigheten att anmäla eftersök till markägaren för de stora djuren älg, hjort och rådjur handlar också om köttvärdet. Det finns alltså två delar i det här: både djurskyddsaspekten och köttvärdet.
Det finns 6 000 eftersöksjägare i Sverige, så det är ganska många vi talar om. När vi eventuellt ska revidera vårt system måste vi hitta ett system som fungerar i hela Sverige och som inte är byråkratiskt. Men som jag sade tidigare är vi beredda att titta närmare på den danska modellen och höra efter vad de har för erfarenheter.