Herr talman! Det är två parter på svensk arbetsmarknad som ska sköta lönesättningen. En del är vi också en part i, nämligen den offentliga sektorn. Så visst kan vi påverka löneutvecklingen där.
Jag har träffat kvinnor som tvingas byta arbetsgivare av en eller annan orsak oavsett om de får lägre eller högre lön. Det finns de som blir uppsagda från ett arbete för att vinsten inte är tillräckligt stor på företaget. Då får man söka det jobb som är ledigt. Det kanske inte medför högre lön.
Valfrihet är viktigt, men alla har inte valfrihet. Det är bara att beklaga att ministern inte har mött några av de kvinnor som tvingas ta ett jobb som ger lägre lön. Jag träffar ganska många sådana. De hade önskat få mer stöd av oss politiker när det gäller att få en lön som det går att leva på. Det är viktigt att vi vågar satsa på sådant som utbildning så att man kanske kan kompetensutbilda sig till ett annat yrke.
Det är fler saker som regeringen har gjort och som ministern inte vill tala om i den här debatten. Det hade varit spännande att tala om vårdnadsbidraget och om hur man ska få fler män att vilja stanna hemma och ta ett föräldraansvar under den tid barnen är små. Det har inte alls gått i rätt riktning. Det går alldeles för långsamt. Vi vet att vårdnadsbidraget ökar skillnaderna när det gäller ansvar för och kontakt med barnen, och att det förlänger vägen till arbete för många kvinnor genom att de stannar hemma. Det minskar också möjligheten till karriär, inflytande och makt i samhället.