Herr talman! Talet om solidaritet måste följas av konkret politik som man ser faller bra ut för medborgarna. Det är glädjande att höra Ann-Christin Ahlberg värna om kvinnors löner. Ann-Christin Ahlberg ingår i ett parti som vill höja löneskatten för denna grupp av kvinnor. Ann-Christin Ahlberg representerar ett parti som under sin tid vid regeringsmakten bidrog till att kvinnor som arbetade heltid inte kunde försörja sig på sin lön. De var beroende av olika ersättningar från kommun och stat för att få lönen att räcka månaden ut.
Det handlar om kronor och ören. Det handlar om huruvida man har råd att köpa mjölk, om man har råd att köpa ett par byxor eller en vinterjacka till sina barn. Det handlar absolut om kronor och ören. Det handlar också om värdighet. Det handlar om att man som kvinna kan veta att man, om man arbetar heltid, kan försörja sig och sin familj på sin lön utan att vara beroende av stat eller kommun. Det handlar om värdighet.
Att överbeskatta låg- och medelinkomsttagare är inte solidaritet, Ann-Christin Ahlberg. Att vilja återgå till en gammal ordning med en monopolliknande arbetsgivarsituation är inte rätt ordning. Det är bättre med två eller tre arbetsgivare än bara en. Om en arbetsgivare inte passar, om man inte får betalt för sin utbildning och för det arbete man lägger ned ska man känna frihet att söka sig till en annan arbetsgivare.
Det finns många välutbildade kvinnor inom den offentliga sektorn, vilket den offentliga sektorn ska vara glad för. Inom den offentliga sektorn måste det också finnas möjlighet för kvinnor att starta företag inom sin kompetens och det måste finnas möjlighet för kvinnor att byta arbetsgivare och på det sättet få upp sin lön. Jag har inte träffat på någon som har bytt arbetsgivare om det inte har inneburit några hundra kronor extra i plånboken. Ingen byter sig till en tjänst som ger mindre betalt. Man byter till en annan tjänst för att få bättre betalt. Man byter till en annan arbetsgivare för att utveckla sin lön. Den rätten vill Ann-Christin Ahlberg frånta alla kvinnor i den offentliga sektorn.
Det var inte bättre förr, Ann-Christin Ahlberg. Värnar du om kvinnors löner får du faktiskt presentera något bättre än höjda skatter och en tillbakagång till monopolen. Det hjälpte aldrig den svenska kvinnan och kommer aldrig att göra det.
Genom att öppna monopolen, låta kvinnor få chansen att starta företag och låta dem växa med hjälp av sitt entreprenörskap och sin kreativitet och genom att ge dem en chans att söka sig till olika arbetsgivare kan vi utveckla kvinnors löner. Det är inte i regeringen eller i kammaren vi sätter lönerna; det gör arbetsgivarna. Ju mer vi kan göra för att ge alla dessa kvinnor en chans att få upp sina löner desto bättre. Vi kan inte ge sken av att det är vi som sätter lönerna och att vi genom lagstiftning kan göra så att det inte finns några löneskillnader. Det är bara genom att se till att kvinnor arbetar heltid, att kvinnor kan göra karriär om de vill, att kvinnor kan byta arbetsgivare och att kvinnor kan köpa hushållstjänster så att de kan avsätta tid till annat än städning som vi skapar utrymme för kvinnor att utvecklas på arbetsmarknaden.