Herr talman! Tack för svaret, ministern! Det är ett svar som låter som att ministern jobbar väldigt aktivt med jämställdhetsintegrering i Regeringskansliet. Det finns en väl utbyggd organisation, vad jag förstår, för hur det ska genomföras med handlingsprogram, styrdokument och pengar. Det låter väldigt bra, tycker jag. Men hur fungerar det i verkligheten? Jag är nämligen inte riktigt lika nöjd med det här svaret när jag ser vad det har varit för svängar, vändningar och beslut i politiken.
En rad politiska beslut har tagits som inte har gynnat jämställdheten utan snarare har ökat klyftorna mellan kvinnor och män. Låt mig ta några exempel! Vi kan ta Anders Borgs uttalande om att lägstalönerna är för höga inom kommun- och landstingssektorn. Där jobbar väldigt många kvinnor, och det är absolut inga höga löner. Jag vet också att många kvinnor där inte ens får heltid, så det är inte lätt att kunna försörja sig på de lönerna. Vi står inför ett väldigt stort rekryteringsbehov i framtiden inom den sektorn. Hur ska vi kunna få in männen i den sektorn när man skickar de signalerna?
Vi vet i dag att kvinnor diskrimineras i arbetslivet, och så har det varit länge. Men det görs inte tillräckligt mycket i fråga om det. Det handlar om lön, arbetsmiljö, visstidsanställningar med mera.
Vi har sett att regeringen har infört en föräldrabonus som inte har gjort att fler män har tagit ut nämnvärt mer föräldralediga dagar. Vi ser privatiseringen av välfärdstjänster. Det har inte heller gynnat kvinnor på något sätt. Vi har sett hur detta med a-kassan slår hårdare mot kvinnor än mot män. Vi har ett vårdnadsbidrag där vi kan ifrågasätta hur man tänkt. Vi har ett RUT-avdrag som gör att man kan köpa sig de tjänster man inte vill göra - sådant som kvinnor har tidigare gjort oavlönat. Vi har fått en sämre sjukersättning - och vi vet att kvinnor är mer sjuka än män.
Vi har också fått ett jobbskatteavdrag som ger mer till männen än till kvinnorna och som får ytterligare konsekvenser när man är föräldraledig eller sjuk. Så länge kvinnor tar mer föräldraledigt får det en negativ utveckling för dem eftersom man får betala mer skatt när man är föräldraledig och tar sitt föräldraansvar.
Vi ser att otrygga anställningar ökar. Man gör inget åt det utan har tvärtom förändrat lagstiftningen åt det hållet. Det är färre välfärdstjänster, som vi vet att kvinnor är mer beroende av än män för att kunna försörja sig och få makt och inflytande i samhället.
Hur har det gått och vad har man gjort i Regeringskansliet? Vilka genusanalyser har man gjort? Är ministern nöjd med dessa resultat och den utveckling som regeringen åstadkommit med dessa politiska beslut?