Herr talman! Birthe Sörestedt säger att skälet för
att ha kvar andra stycket är att kvinnovåldet har ett
särskilt straffvärde. Det tycker jag att man gott och
väl kan hålla med om. Men det är ju det som inte har
kommit till uttryck i bestämmelsen, utan det står ju
precis tvärtom. Där står: Har gärningar som anges i
första stycket begåtts av en man mot en kvinna, som
han är eller har varit gift med eller som han bor eller
har bott tillsammans med under äktenskapsliknande
förhållanden, skall han i stället dömas för grov kvin-
nofridskränkning till samma straff.
En normal skrivning i ett sådant här sammanhang
borde ha varit att dessa förhållanden hade kvalificerat
brottet och att det därmed hade blivit ett hårdare
straff. Det hade jag kunnat förstå, och så trodde jag att
det var när jag läste texten första gången. Det var för
mig så självklart. Men det står "samma straff". Det är
alltså en fullständigt meningslös bestämmelse.