Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

(forts. från 4 §) Kvinnofrid (forts. JuU13)

Statsrådet ULRICA MESSING (s), 1998-05-28 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Det är en viktig dag i dag. Vi disku-

terar och debatterar kring viljan att bekämpa våld mot

kvinnor och att gemensamt hitta medlen för att lyckas

med det.

I långa stycken är det en enig riksdag som kommer

att rösta om min och regeringens kvinnofridsproposi-

tion. Det är historiska beslut som ni skall fatta och de

kommer att spela roll.

Jag tror att dagens beslut om 20 år kommer att be-

skrivas som det stora steget framåt för att bekämpa

våldet mot kvinnor och för att nå kvinnofrid. Nu tar vi

det.

För 15 år sedan infördes lagen om att kvinnomiss-

handel på enskild plats, oftast i hemmen, skulle falla

under allmänt åtal. Det var en viktig reform som mar-

kerade att samhället aktivt bekämpar våld mot kvin-

nor och inte accepterar våld i hemmen mellan nära

anhöriga. Det var en markering av att våld mot kvin-

nor är ett lika allvarligt brott som andra brott i sam-

hället.

Vad vi nu ser är att vi behöver gå vidare i bekäm-

pandet av våld mot kvinnor. Vi behöver moderna och

ändamålsenliga lagar som tydligt markerar samhällets

inställning och som stärker skyddet runt kvinnor som

utsätts för övergrepp. Det skaffar vi oss nu.

Kvinnofridspropositionen står på tre ben som alla

är lika viktiga.

Det första benet är en ny och starkare lagstiftning.

Det behövs för att skärpa straffen mot dem som begår

brott. Det behövs för att ta hänsyn till att de våldsbrott

som kvinnor utsätts för ofta har en lång process bak-

om sig - en process där våldet gradvis ökar. Det be-

hövs också för att lagar påverkar och förändrar attity-

der.

Det andra benet i kvinnofridspropositionen är

bättre förebyggande arbete innan våldet blir verklig-

het. Kan vi lyckas bättre där kan mycket våld undvi-

kas i framtiden.

Det tredje benet är bra bemötande från myndighe-

ters sida när de kvinnor som blivit slagna söker hjälp

och stöd. Utan ett bra bemötande är lagar verknings-

lösa. Om inte kvinnor vågar, orkar eller klarar av att

anmäla när de har blivit utsatta för våld fungerar inte

lagarna. Ett bra bemötande av professionella poliser,

läkare och socialarbetare är ett nödvändigt villkor för

lagarna. Vi skall bli bättre på det.

Kvinnofridspropositionen skulle inte bli lika kraft-

full utan något av de här benen. Vi markerar nu att

samhället bekämpar våldet mot kvinnor hela vägen,

såväl i form av förebyggande arbete för att se till att

våldet inte uppstår över huvud taget, som i bra lagar -

lagar som är både förebyggande och redskap att döma

efter. Hela kedjan av åtgärder finns där, och det är

nödvändigt. Vi tror såväl på lagars effekt som på att

förebyggande arbete och ett bra bemötande spelar

roll.

Något av det allra viktigaste ni i dag har att beslu-

ta om är det nya kvinnofridsbrottet. Det är ett helt nytt

sätt att se på lagar och ett helt nytt sätt att se på våld

mot kvinnor. Varje enskilt slag en kvinna utsätts för

kommer även i framtiden att vara ett brott, men till det

kommer det brott som upprepade kränkningar i sig

utgör. Systematiskt våld mot en närstående människa

blir nu förbjudet.

Men det är inte det enda vi gör lagstiftningsvägen.

Såväl våldtäkt, könsstympning, underlåtenhet att

avslöja grova sexualbrott och arbetsgivarens ansvar

för att bekämpa sexuella trakasserier får nu tydligare

och hårdare lagar.

Alla de här förslagen är resultat av år av opini-

onsbildning av kvinnor i politiken och av kvinnor

aktiva i frivilliga organisationer. Utan de politiska

krav som de formulerat hade det här aldrig blivit

verklighet. Och utan så många kvinnor i politiken

hade det inte heller blivit av. Kvinnor i politiken spe-

lar roll, precis som Alice Åström och Kia Andreasson

sade tidigare.

Men trots allt samförstånd över partigränserna

som det här betänkandet i stort är ett exempel på är

det också just här - i synen på kvinnor och män, i

politiken såväl som i samhället i stort - som åsikterna

går isär en del.

När vi föreslår att arbetsgivaren skall ha ett större

ansvar för att bekämpa sexuella trakasserier på ar-

betsplatsen får vi inte med oss Moderaterna. Ledande

moderater kallar det ett "marginellt problem".

När vi vill kriminalisera sexköparna - de som

sexuellt utnyttjar en svagare part genom att köpa en

annan människas kropp - får vi inte med oss modera-

ter och folkpartister.

När vi bejakar den forskning som finns och som

förklarar våld mot kvinnor utifrån makt förnekar

moderater existensen av att makt har våldsmonopol

och att män har mer makt än kvinnor. Varför finns

annars mäns våld mot kvinnor? Varför slår annars

män sina närmaste - kvinnan han lever med - och inte

polisen som tar honom för fortkörning eller chefen

som är besvärlig? Jo, det handlar om makt. Makt har

våldsmonopol.

När vi menar att kvinnor i politiken över huvud

taget spelar roll och gör politiken bättre säger Carl

Bildt att "Sveriges kvinnor inte blir lyckligare av fler

kvinnliga riksdagsledamöter". Varför skulle kvinnor

inte bli det när män blir det?

Herr talman! Vi har ett samhälle där den ojämna

maktfördelningen mellan kvinnor och män och bristen

på jämställdhet har en koppling till våldet mot kvin-

nor. Vi är också övertygade om att det är genom akti-

va åtgärder som vi bekämpar detta - åtgärder som

också innebär att det är genom mer jämställdhet mel-

lan kvinnor och män som vi bekämpar våldet.

Vi tycker att prostitutionen är ett av de värsta ut-

trycken för den ojämna maktfördelningen mellan män

och kvinnor och att detta inte bara drabbar de prosti-

tuerade eller dem som köper de prostituerades tjänster

utan hela samhället. Därför föreslår vi nu en krimina-

lisering av sexköpare. Vi är övertygade om att detta

kommer att förändra attityder och minska våldet i

samhället. Vi är övertygade om att det också kommer

att minska prostitutionen.

Vi skulle vilja ha med oss moderater och folkpar-

tister i den övertygelsen om att det krävs aktiv hand-

ling för att bekämpa prostitutionen - också i form av

lagar.

För mig är det tydligt att kvinnor och män har oli-

ka mycket makt i samhället och att det också spelar

roll för prostitutionen, våldtäkterna, kvinnomisshan-

deln, könsstympningen och allt annat som systema-

tiskt drabbar kvinnor.

Jag skulle önska att Moderaterna nu också klarade

av att se systematiken i kränkningarna och att det

krävs aktiva handlingar, också i form av beslut om

lagar och nya resurser från riksdagen för att komma

till rätta med det.

Kvinnofridspropositionen är nu ändå en proposi-

tion där vi samfällt markerar att vi tar det ansvar som

krävs av oss i form av starka och aktiva lagar och mer

resurser till dem som bekämpar våld mot kvinnor, och

till alla dem som hjälper kvinnor som blivit utsatta för

olika övergrepp.

Herr talman! Att få bort det våld som sker i sam-

hället mellan män och kvinnor är ett första och nöd-

vändigt steg att ta för att skapa ett i grunden jämställt

samhälle. Vad vi nu gör är en tyst revolution för jäm-

ställdheten och mot våldet. De beslut som ni tar här i

riksdagen i dag kommer att spela roll.

Som jämställdhetsminister i vårt land är jag

mycket glad över det stora stöd som dagens betän-

kande har här i riksdagen. Det är ett viktigt stöd för

alla de kvinnor som utsätts för övergrepp.

I detta anförande instämde Ulla Wester-Rudin,

Sonja Fransson, Monica Green, Sonia Karlsson, Laila

Bjurling och Christer Erlandsson (alla s).

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

Statsrådet ULRICA MESSING (s): (forts. från 4 §) Kvinnofrid (forts. JuU13) (1998-05-28) — PRESS0