Herr talman! Jag skulle vilja inleda min replik till
statsrådet Messing med att säga att vi som bekant är
överens om mycket av tagen i den här propositionen.
Jag noterar också att statsrådet säger att straffskärp-
ningar för våld mot kvinnor är bra. Alltså tror statsrå-
det Messing på att straffet har en avhållande effekt.
Jag hoppas att statsrådet resonerar så också när det
gäller andra brott, dvs. att det kan ha en avhållande
effekt.
När det sedan gäller den punkt där vi skiljer oss åt,
dvs. att kriminalisera könsköparna, har vi ganska bra
på fötterna, om man tittar på vad mycket tunga re-
missinstanser har sagt och också vad Prostitutionsu-
tedningen kom fram till.
Vi vänder oss mot att möta sociala problem med
kriminalpolitik. Socialtjänstens och polisens arbete
med att förhindra nyrekrytering till gatuprostitutionen
har enligt de uppgifter som är tillgängliga varit ganska
framgångsrikt. Redan i dag finns det verktyg att arbe-
ta med i kampen mot prostitutionen. Vi har LVU,
LVM och socialtjänstlagen. Jag nämnde detta i mitt
huvudanförande, men jag upprepar det nu eftersom
statsrådet inte hade möjlighet att vara här just då. De
här verktygen ger möjlighet till hjälp och stöd till de
prostituerade.
Ni socialdemokrater brukar annars hävda att
brottsligheten skall bekämpas med sociala insatser.
Det tror jag också på i viss mån. Men enligt vår be-
dömning är köp av sexuella tjänster ett rent socialpo-
litiskt problem. Det handlar alltså om att kvinnor och
för den delen även män bjuder ut sina kroppar för
sexuella tjänster och att det finns människor som
betalar för dessa tjänster.
Jag skulle vilja ställa följande fråga till statsrådet.
Vad är det som gör att ni socialdemokrater gör be-
dömningen att kriminalisering är bästa sättet att
komma till rätta med ett socialt problem?