Herr talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tionerna nr 1 och nr 4.
Den 17 december 1987 utgick ett pressmeddelan-
de från Civildepartementet som nära nog fick Reuter-
skärmarna att darra av upphetsning. Det var regering-
en som förkunnade ännu en satsning på den offentliga
sektorns förnyelse. I en särskild kommentar framhöll
civilminister Bo Holmberg att denna satsning "skall
ses som ett led i regeringens arbete för ökad tillgäng-
lighet och service i den offentliga sektorn".
Vad var det då regeringen hade beslutat? Jo, att
fem länsstyrelser skulle få nya telefonväxlar. Sådan
var den socialdemokratiska förvaltningspolitiken för
10 år sedan; ingen fråga var för obetydlig för att den
inte skulle föras upp till regeringen. Länsstyrelserna
saknade t.ex., enligt regeringens bedömning, kompe-
tens att själva besluta om sina egna telefoner. Inget
beslut var heller för obetydligt för att inte Bo Holm-
berg kunde framställa det som ett led i socialdemokra-
ternas omdaning av den offentliga sektorn.
Det hela startade 1982 med att ett särskilt civilde-
partement inrättades. Påverkad av 80-talets charm-
och servicekurser skulle nu den offentliga sektorn
moderniseras. Det hela blev med tiden alltmer pin-
samt.
Den statliga Maktutredningen gjorde i sitt slutbe-
tänkande 1990 en mycket kritisk utvärdering av den
statliga förvaltningspolitiken, liksom statsvetaren
Anders Melbourn i boken Bortom det starka samhäl-
let. Kjell-Olof Feldt sammanfattade i boken Alla
dessa dagar den socialdemokratiska regeringens
förnyelsepolitik på följande sätt:
"Det departement som satt på den största pen-
ningpåsen, dvs socialdepartementet, rörde sig med en
tröghet liknande snigelns. - - - När dessutom idéflö-
det från civildepartementet varken varit särskilt stort
eller särskilt banbrytande, hade egentligen inte nå-
gonting av värde hänt."
Det har flutit en hel del vatten under broarna mel-
lan Riksdagshuset och Rosenbad sedan dess. Den nu
föreliggande propositionen har en mer lågmäld ton
och innehåller en hel del förslag som bidrar till en
modernisering och utveckling av den statliga förvalt-
ningen. KU har på flera punkter i enighet gjort ytterli-
gare preciseringar. KU har också ett par förslag till
tillkännagivanden till regeringen.
Det är bra att det skett en tillnyktring i förvalt-
ningspolitiken också på den punkten att man inte
uppfattar begreppet "modernisering" så att den statli-
ga förvaltningen skall kopiera allt det som med fram-
gång tillämpas i näringslivet. Visst finns det saker
som den offentliga sektorn kan lära av näringslivet
och tvärtom. Men offentliga myndigheter och företag
har olika uppgifter och verkar under olika förutsätt-
ningar.
Vi kan aldrig skapa en effektiv förvaltning med
stolta ämbetsmän om vi försöker göra dessa till kopior
av näringslivets folk. Vi måste bygga en förvaltnings-
politik utifrån de kännetecken som präglar en god
myndighets- och ämbetsmannatradition.
Denna vår grundsyn är också utgångspunkten för
reservation 4. Vi konstaterar där att vi delar regering-
ens uppfattning att myndighetsformen är lämpligast
för den statliga verksamheten. Vi konstaterar också att
det fr.o.m. den 1 januari i år inte längre får bildas
några privaträttsliga subjekt inom statsförvaltningen
utan regeringens medgivande.
Vi vill gå vidare på den linjen och även se över
alla privaträttsliga subjekt inom statsförvaltningen
som bildats före denna tidpunkt. Syftet bör vara att så
långt som möjligt avveckla, avyttra eller ombilda
dessa bolag, stiftelser osv. För detta ändamål bör en
särskild avvecklingskommission tillsättas.
Slutligen, herr talman, vill jag säga några ord om
reservation nr 1. Regeringen föreslår alltså att en
särskild myndighet för kvaltitetsutveckling inrättas.
Motiven för detta är ytterst oklara. Vi anser att det i
första hand bör vara varje myndighet själv som skall
ansvara för de kvalitetsfrågor som den föreslagna
myndigheten är tänkt att handha. Om det nu skulle
behövas någon särskild stabsmyndighet som stöd för
regeringen finns ju redan t.ex. Statskontoret, som utan
större svårigheter skulle kunna anförtros den uppgif-
ten.
Nej, jag tror nog att jag vet var skon egentligen
klämmer. Det är naturligtvis så att regeringen har
behov av någon tillräckligt glansfull post i statsför-
valtningen för att placera någon politiker eller politisk
tjänsteman från ett lämpligt parti som är på väg att
avgå.
Eftersom jag ännu inte har kunnat lista ut vem
denna person är - och därför inte vet om han eller hon
skulle göra mindre skada som chef för den här till-
tänkta myndigheten än på någon annan post i livet -
yrkar jag tills vidare avslag på förslaget om att inrätta
en ny myndighet.