Fru talman! Vad vi nu skall göra i dag är att anta
vad som i verkligheten blir ett förvaltningspolitiskt
program för staten.
Propositionen baseras i första hand på förslag från
den förvaltningspolitiska kommissionen och på för-
slag från Riksdagens revisorer.
I propositionen anger regeringen fyra riktlinjer.
För det första: Renodling av den statliga verksam-
heten genom omstruktureringar och omprövning av
det offentliga åtagandet.
För det andra: Utveckling av kompetens och kvali-
tet.
För det tredje: Utveckling av resultatstyrning.
För det fjärde: En effektivare informationsför-
sörjning.
Man vill också från regeringens sida inrätta en ny
myndighet för kvalitativ utveckling. Det här skulle
man måhända kunna reagera mot, något som också
har skett i några motioner, där vi säger att vi behöver
väl ändå inte flera verk. Men å andra sidan säger man
från regeringens sida att denna myndighet skall ersätta
statens förnyelsefond. Därmed blir det alltså inte
några fler myndigheter. Vi har inte velat motsätta oss
detta.
Vi delar också uppfattningen att det är viktigare
att tydliggöra de befintliga bestämmelserna om de
offentliganställdas rättsliga ansvar än att föranstalta
om en ny utredning i detta hänseende. Där står vi i ett
motsatsförhållande till den förvaltningspolitiska
kommissionen och motionerna, men som sagt befin-
ner vi oss i samklang med regeringen. Det gäller ock-
så upprättandet av en etisk kod. Vi tror inte heller på
en sådan, utan tycker att det är bättre att trycka på de
bestämmelser som finns.
Däremot finner vi det vara hög tid att effektuera
riksdagens många gånger fattade beslut om kon-
sekvensanalyser. Många vackra ord har yttrats i den
här kammaren om konsekvensanalyser, men det är
inte så förfärligt mycket som har hänt.
I det hänseendet, fru talman, yrkar jag bifall till re-
servationen nr 3. Det är den enda reservation som jag
yrkar bifall till, men vi moderater står självfallet bak-
om alla de reservationer där det finns moderata namn.
Enligt propositionen skall statlig verksamhet i
princip bedrivas i myndighetsform. Det är bra att man
säger detta. Men man drar inte konsekvenserna av
detta, för då borde man ju avyttra den statliga verk-
samhet som nu drivs i privaträttslig form. Om detta
finns det en motion från Folkpartiets sida. I en reser-
vation stöder vi kravet och vill också att man skall
tillsätta en avvecklingskommissionen.
Ledningsformer för de statliga myndigheterna har
diskuterats alltsedan verksledningsbeslutet 1987.
Själv deltog jag i den s.k. kommittén om förvaltning-
smyndigheternas ledning, som avgav sitt betänkande
1993. Denna kommitté föreslog enrådighetsverk som
huvudmodellen. Jag tror fortfarande att detta kanske
är den bästa lösningen och står fast vid den uppfatt-
ning som jag hade redan då.
När det gäller ställningstagandet i dag signalerar
regeringen flexibilitet, och det kan kanske vara bra
det också. Man vill ha kvar styrelser med begränsat
ansvar, i några fall styrelser med fullt ansvar och
naturligtvis också enrådighetsverk. Det är positivt att
regeringen klart och tydligt säger att man inte vill
återinföra intresserepresentation. Vi moderater efter-
lyser i de här sammanhangen strategier för använd-
ning av informationstekniken. Det är något som bre-
der ut sig och som kommer att fortsätta att breda ut
sig än mera. Men det finns inte några samlade strate-
gier för hur man skall gå till väga.
Vi vill också betona att den offentlighetsprincip
som vi sätter så högt pris på inte är utformad med
hänsyn till IT-utvecklingen, och det behövs nya över-
väganden på det här fältet. Vi märker praktiskt taget
varje dag i den här kammaren hur två intressen står
mot varandra. I det här fallet är det offentligheten,
kravet på öppenhet, kontra den personliga integrite-
ten. Inte minst i det senare hänseendet vill vi medver-
ka till att man avverkar det statliga personadressre-
gistret Spar. Detta utvecklar vi närmare i våra motio-
ner och i våra reservationer.
Till sist, fru talman: Detta är uppenbarligen det
sista anförande som jag håller i denna kammare från
denna talarstol. Jag har varit verksam i 16 år i riksda-
gen och tycker mig väl ha gjort min politiska värn-
plikt vid det här laget.
Det har varit 16 år på ömsom gott, ömsom litet
mindre gott. Under den första delen ägnade jag mig
framför allt åt högskolor och universitet i utbild-
ningsutskottet och har sedan kommit att i konstitu-
tionsutskottet företräda mitt parti. Samtidigt har jag
också under de senaste fyra åren, vilket i realiteten har
tagit mellan en tredjedel och hälften av min arbetstid i
anspråk, varit verksam och är fortfarande verksam i
Europarådet. Inte minst ordförandeskapet i dess juri-
diska utskott tar åtskillig tid.
Jag vill tacka mina utskottskamrater. Jag vill också
tacka riksdagskollegerna för den tid som har varit
liksom självfallet utskottskansliet och också våra
talmän för deras oväld och deras skickliga hantering
av denna ibland något bångstyriga församling.
Med dessa ord tackar jag för mig.