Fru talman! Det är glädjande att konstatera att vi i
den här debatten är överens om att vi inte ska ha
någon harmonisering av alkoholbeskattningen på det
sättet att vi får ett tak. Det är glädjande att vi har en
sådan uppfattning rakt över. Jag tycker att det låter
oerhört bra.
Det råder ingen tvekan om att man i EU-länderna
i dag på allvar diskuterar den ökade alkoholkonsum-
tionen och skadorna därav. I dag tar man också upp
väldigt många av våra argument. Man börjar föra
diskussioner om att höja åldersgränser och man tittar
på skador och kostnader. Det finns alltså en ökad
medvetenhet över huvud taget.
Gro Harlem Brundtland, som ju leder Världshäl-
soorganisationens arbete, deklarerade för ett tag se-
dan att det var dags för kraftfulla åtgärder mot alko-
holens skadeverkningar. Det är ju också en bra signal
som har kommit nu. Jag tycker att det talar för ett
ökat stöd för att vi får till stånd en höjning av alko-
holbeskattningen, dvs. golvet i alkoholbeskattningen,
i EU-länderna.
Men det är inte bara EU-perspektivet som påver-
kar det här utan naturligtvis också den svenska de-
batten och den svenska harmonisering som har pågått
ett tag. Sverige har nu faktiskt den högsta alkohol-
konsumtionen på 100 år. Vi har sedan 1996 haft en
ökning om 13 %. Färsk statistik visar att alkoholkon-
sumtionen bara det senaste året ökat med ungefär
7 %. Vi har gått från en konsumtion om ungefär 7
liter per invånare och år till i dag 9 liter per invånare
och år. Frågan är om vi nu är på väg mot 10 liter per
invånare och år.
Det har gjorts en oerhörd mängd av undersök-
ningar och forskning omkring detta. Det visar sig att
en ökning med någon liter per invånare och år höjer
antalet dödsfall i Sverige med ungefär 50 000 per år.
Vi vet att den totala kostnaden för alkoholen per år i
dag uppskattas ligga på över 130 miljarder per år.
Detta bekymrar naturligtvis inte minst finansminis-
tern men också oss alla övriga. Det gäller då kostna-
der som alkoholen direkt eller indirekt förorsakar
samhället. Det finns hundratusentals människor drab-
bade av alkoholmissbruk, utanförskap och utslagning.
Mot den bakgrunden blir det lite lustigt när Carl
Erik Hedlund lyfter fram några siffror som inte kan få
stå oemotsagda. Verkligheten är en helt annan. Sys-
tembolaget, restaurangerna och livsmedelsbutikerna
står för 71 % av den alkohol som i Sverige anskaffas
och konsumeras. Resandeinförseln står för 20 % av
den totala konsumtionen. Detta är alldeles färska
siffror. Konsumtionen av hemtillverkade alko-
holdrycker, hembränt, står för 5,5 %, och de smugg-
lade alkoholdryckerna står för 3 ½ %.
Detta är den verklighet som vi har att leva i. Jag
vill påstå att Systembolaget och den legala delen av
utbudet i övrigt på alla sätt hävdar sig mycket bra.
Jag skulle inte minst i anslutning till ett uttalande
av Gunnar Ågren, som leder Folkhälsoinstitutet, vilja
ta upp en koppling som gäller hur man ska kunna
förebygga och påverka attityderna. Han säger att
skatten och priset tillsammans med tillgängligheten
har överlägset stor påverkan. Det kan vi inte på något
sätt komma ifrån.
Nu över till min ytterligare fråga till finansminis-
tern. Vi upplever nu i Sverige ett tryck för harmonise-
ring av alkoholskatten som följd av harmoniseringen
av införselreglerna. Införselreglerna i EU avseende
personligt bruk innebär att man har rätt att vid ett
enda tillfälle ta in nästan tre gånger den svenska kon-
sumtionen per år och invånare. Har den svenska rege-
ringen övervägt att ta initiativ till en omförhandling
av definitionen av personligt bruk för att på så sätt
bl.a. minska trycket på harmonisering av de svenska
skatterna?