Fru talman! Det är alldeles klart, och där tror jag
att vi är överens, att det fortfarande är stora problem
med tungmetaller av det slag som vi diskuterar nu,
kvicksilver, kadmium och annat i naturen och i mil-
jön. Det är en av orsakerna till att vi i Sverige är
mycket aktiva när det gäller vår egen kemikaliepoli-
tik, i arbetet med att utforma och egentligen revolu-
tionera EU:s kemikaliepolitik och också genom att
aktivt driva en internationell kemikaliepolitik, där det
möte som ägde rum i våras i Nairobi i samband med
UNEP:s general council-möte innebar ett ganska stort
genombrott för detta tänkande, och där det möte som
äger rum i Stockholm i maj månad för att underteck-
na den nyligen färdigförhandlade POPS-
konventionen också är ett väldigt viktig inslag. De
risker som Kenneth Lantz pekar på måste vi tillsam-
mans försöka möta på alla möjliga sätt.
Sedan är då frågan: Kan vi göra mer när det gäller
insamling av batterier? Det är möjligt att vi kan göra
mer. Och jag utesluter inte möjligheten att ett pant-
system skulle kunna innebära en bättre lösning. Men
jag har ännu inte blivit riktig övertygad om att så är
fallet av de skäl som jag har pekat på i mitt interpel-
lationssvar. Där har jag naturligtvis haft stöd av den
diskussion som förs i den utredning som har gått
igenom detta område. Så än så länge tror jag att vi ska
förlita oss på arbetet med att eliminera farliga metal-
ler från batterierna så långt det är möjligt och se till
att vi har en ordentlig upplysningsverksamhet och ett
ordentligt tryck på kommunerna för att de ska svara
för en bra insamlingsverksamhet och för att i övrigt
föra en aktiv och progressiv kemikaliepolitik.