Fru talman! Jag delar ministerns uppfattning om
detta. Ministern framför att det är angeläget att vi får
ett gott resultat. För mig finns inget egenvärde i att
pantsätta någonting och arbeta med en massa pengar
som ska flyta mellan olika producenter och konsu-
menter. Erfarenheterna visar ändå att man kan påver-
ka konsumtionsbeteende. Det finns länder som är
mycket agressiva i sin marknadsföring av idéer och
driver fram vissa idéer genom marknadsföring i TV
och radio. Det skulle kunna vara en modell, och man
kanske inte behöver dra i gång en pantversion. Syftet
med mitt engagemang i denna fråga är naturligtvis
enbart att få vår miljö om möjligt något renare.
Vilka resultat tror ministern att det är möjligt att
uppnå när det gäller arbetet i EU? Rör det sig om ett
år, vilket nog är omöjligt, tre år, fem år eller tio år?
Vilken tid kan vi räkna med att det tar innan det vid-
tas några konkreta åtgärder på detta område? Det
skulle vara bra att avslutningsvis få ett sådant svar.
Jag vill också notera att det fungerar alldeles ut-
märkt när det gäller bilbatterier. Upp till 95 % plock-
as in. Och några som jag talade med sade att nästan
100 % plockas in. Vid ett och annat tillfälle finns det
bevis för att man har pantsatt dem mer än en gång.
Men det är ju inte tanken.
Vad jag nu är mest orolig för är de små batterier
som innehåller ytterst små mängder av dessa farliga
gifter. Hur ser ministern på en sådan marknadsbear-
betning via radio- och TV-mediet?