Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för sva-
ret även om jag har en del ytterligare frågor omkring
detta.
Kvicksilver kan ge skador på i första hand cent-
rala nervsystemet och njurarna. Metallen anrikas i
muskulatur och nervsystem hos såväl människor som
djur. Trots att man i Sverige sedan länge har försökt
begränsa spridningen av kvicksilver finns det tyvärr
fortfarande uppemot 10 000 sjöar där kvicksilverhal-
ten i fisk är dubbelt så hög som det fastlagda gräns-
värdet. Gravida kvinnor och kvinnor som avser att
skaffa barn rekommenderas att avstå från att äta fisk
från dessa insjöar. Skälet är att det finns misstankar
om kvicksilver som kan ge fosterskador eller genetis-
ka skador.
Kadmium är ett exempel. Så gott som all kadmi-
um som människor och djur får i sig kommer ju via
maten. Där har det hamnat genom att växter tar upp
kadmium som tillförs jorden via konstgödning eller
utsläpp i luft och vatten. Blyet, som också anrikas i
lever, njure och mjälte, ger oss förhöjda blyhalter i
hjärnan.
Jag skulle vilja fråga miljöministern en sak. Mind-
re miljöfarliga ämnen är inte lika med helt oskadliga
ämnen för miljön. De miljöanpassade batterierna
innehåller mindre metaller, men de innehåller ändå
nickel, mangan och järn. Är det en risk som vi helt
ska bortse från? Jag undrar om miljöministern är helt
nöjd med den aktuella insamlingen. Besparar vi vår
natur kvicksilver och kadmium på ett adekvat sätt i
dag?