Fru talman! Jag tror också att informationsinsatser
kan vara bra att använda, eller rättare sagt, jag vet att
de är det. Vi har nyligen haft en informationssatsning
under namnet Hem till holken, som jag själv hade
glädjen att vara med och inviga. Enligt de bedöm-
ningar som nu kan göras har den gett ett ganska gott
resultat. Framför allt har den ökat medvetenheten om
batteriernas farlighet hos yngre människor, alltså
skolbarn.
I det sammanhanget vill jag gärna upprepa min
uppmaning till leksakstillverkare och till en av våra
vanligaste hamburgerkedjor, att sluta dela ut eller
sälja leksaker med inbyggda batterier, därför att det
innebär en speciell risk när man inte ens tänker på att
det finns batterier i leksakerna. Dessa leksaker hante-
ras sedan som vanliga leksaker och slängs och kom-
mer på det sättet ut i naturen.
När det gäller EU-arbetet jobbar vi nu med ett nytt
batteridirektiv inom EU. Där driver Sverige så hårt vi
orkar tillsammans med några likasinnade länder att
kadmium ska fasas ut. Vi menar nämligen att det
finns alternativ till detta. Jag hoppas att vårt arbete
leder till framgång, trots att det finns en hel del länder
som motsätter sig detta krav. På det sättet får vi na-
turligtvis fortsätta att arbeta, för att eliminera så
mycket som möjligt givet de tekniska förutsättningar-
na, men också försöka lägga tryck på industrin att
utveckla nya och mindre farliga batterityper och
samtidigt naturligtvis försöka åstadkomma informa-
tion till allmänheten, ha bra och effektiva insamlings-
system som gör att en större andel av batterierna
samlas in och slutligen naturligtvis ha kvar möjlig-
heten att utforma någon form av pantsystem, om vi
kommer fram till att det är rimligt.
En utredning ser nu över producentansvaret. Den
har också i uppdrag att se om man ska bredda produ-
centansvaret jämfört med nuvarande situation. Det är
möjligt att det också kan komma en och annan idé när
det gäller batterier i det avseendet.