Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för anförandet!
Det finns en del saker i vårändringsbudgeten. Vi tillför 500 miljoner kronor bland annat för att statliga myndigheter ska välja fossilfria och elektriska alternativ. Det finns alltså saker och ting.
Jag tänkte att jag skulle vara sjyst och ta replik på ledamoten Janine Alm Ericson så att hon får möjlighet att svara på en fråga som jag har ställt tidigare till henne.
Utgångspunkten för mitt resonemang är att vi kristdemokrater säger att Sverige inte ska ha strängare och tuffare miljömål än vad man har i EU. Detta har vi varit tydliga med. Bakom det här ligger en rad olika konstateranden: Sverige har lägst utsläpp per person i EU. Vi har en så gott som helt fossilfri elproduktion. Våra samlade utsläpp har minskat med 63 procent sedan 1970-talet. 90 procent av alla utsläpp från egen bostadsuppvärmning är borta. Vi har ett av världens mest miljösmarta jordbruk. Utsläppen från vår bilflotta har minskat trots att den har vuxit. Vi har en skog vars tillväxt gör att den binder ungefär 40 år av svenska utsläpp.
Med allt detta sagt har min fråga till ledamoten gällt en av de stora intäktskällorna för Vladimir Putin, vid sidan av olja och gas, nämligen produktion av mineralgödsel. Det skulle vi kunna göra här i Sverige. Vi har dessutom de sällsynta jordartsmetaller som krävs; de finns i Sverige. Vi skulle kunna göra det här själva, men om vi gör det skulle konsekvensen rimligen bli att vi inte når de svenska miljömålen.
Jag vill därför ställa frågan igen till Miljöpartiets ledamot: Vad är viktigast för Miljöpartiet? Är det att vi når de svenska miljömålen, eller är det – i det här fallet – att vi producerar mineralgödsel i Sverige, vilket vi kan göra på ett mycket mer klimatsmart sätt än vad man gör i Ryssland? Jordens klimat skulle nog må bra av att Sverige och inte Ryssland gör det.