Herr talman! Min beskrivning av att jag tror att finansministern hade önskat högre tillväxt var ett sätt att inte politisera den frågan. Jag tror verkligen att finansministern hade velat ha det. Men resultatet kan inte imponera, eftersom Sverige har haft sämre tillväxt än de andra europeiska länderna. Vi har haft sämre utveckling när det gäller arbetslöshet än euroländerna. Hade vi haft samma utveckling som euroländerna när det gäller arbetslöshet hade 100 000 fler gått till jobbet i dag.
Det måste vi kunna utvärdera i en valrörelse. Det betyder nämligen att en del av den politik som har bedrivits inte har lett till resultat. Och det kostar på för Sverige, men det kostar också på för svenska hushåll. Det är ju en del av valdebatten.
Jag tror att vi behöver komma till rätta med den ekonomiska situationen när det gäller underskott. Det borde bekymra alla i den här kammaren att Sverige har hamnat i ett läge med väldigt stora underskott. Den senaste prognosen är att vi närmar oss minus 3 procent, som enligt EU:s regler är gränsen för hur stora underskott vi får ha. Nästa år närmar vi oss det övre intervallet för skuldankare, 39 procent. Det är allvar. Det sätter ju en gräns för alla partiers arbete de kommande åren.
Vi har idéer om hur man bekämpar arbetslösheten, så att man får in skatteintäkter. Vi har talat om att stoppa skatteslöseriet i välfärden, så att pengarna jobbar i klassrummet snarare än delas ut i vinster. Man kan jobba på en rad olika sätt för att öka reformutrymmet och få mer pengar för att göra viktiga investeringar.
Jag tror att det vore bra för hela den politiska debatten om Finansdepartementet nu, efter de här nedjusteringarna, kom ut med en prognos för de offentliga finanserna, så att vi vet hur stora underskotten blir i år och de nästkommande åren. Hur nära är vi egentligen de regler som vi har satt upp för den offentliga skulden? Det påverkar nämligen alla politiska partier.
Jag tror att det kanske också skulle påverka det faktum att partierna presenterar helt ofinansierade löften om än det ena, än det andra och än det tredje på enorma summor, vilket än så länge har präglat debatten. Det är lite verklighetsfrånvänt, kan jag tycka.
(Applåder)