Fru talman! När den s.k. åliggandelagen skulle
behandlas av socialutskottet våren 1994 påtalade vi
socialdemokrater att det saknas tillsyn över den priva-
ta sjukvårdens verksamhet. Den gamla vårdhemsstad-
gan som finns är föråldrad och svarar inte mot den
privata vårdens utveckling mot helt andra verksamhe-
ter än vad vårdhemsstadgan täcker. Vi ville då i ett
sammanhang behandla individtillsyn och verksam-
hetstillsyn för vård i enskild regi av patientsäker-
hetsskäl.
Vi fick då uppgift av dåvarande socialministern att
ett förslag var under utarbetande och att lagstiftningen
skulle utgå från att offentlig och privat vård skulle stå
under tillsyn på likvärdigt sätt. Med det lät vi oss nöja
den gången.
Frågor kring tillsynen har också aktualiserats i
anledning av händelserna kring Socialstyrelsens ingri-
pande mot laboratorieföretaget Medanalys. Vänster-
partiet väckte en motion med anledning av detta. Det
föranledde socialutskottet att enigt uttala att det var
nödvändigt att skyndsamt få en lagstiftning, där man
ställer krav på god kvalitet och hög patientsäkerhet
inom hela sjukvården, en kraftfull tillsyn.
Det är därför tillfredsställande att vi i dag kan fatta
beslut om en lag om förstärkt tillsyn över hälso- och
sjukvården som har enhetliga bestämmelser för all
hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen föreslås, med
undantag för den sjukvård som ges inom Försvar-
smakten, utöva tillsyn över all hälso- och sjukvård
oavsett driftform. Den som vill bedriva hälso- och
sjukvård skall anmäla detta till Socialstyrelsen, och
den skyldigheten gäller också för laboratorieverksam-
het.
Genom den nya lagen får Socialstyrelsen de befo-
genheter som behövs för att utöva tillsyn. Om verk-
samhet påbörjas eller ändras utan att det anmäls kan
böter utdömas och Socialstyrelsen får rätt att meddela
förelägganden och förbjuda hälso- och sjukvårdsverk-
samhet som inte uppfyller krav på kvalitet och säker-
het. Efterföljs inte förbud eller föreläggande kan böter
eller fängelse i högst sex månader utdömas. Men en
dialog mellan Socialstyrelsen och vårdgivare förutses
redan ha en god inverkan, och i de allra flesta fall
kommer det att vara tillräckligt.
I hälso- och sjukvårdslagen införs nu en bestäm-
melse om att det där hälso- och sjukvård bedrivs skall
finnas den personal, de lokaler och den utrustning
som behövs för att en god vård skall kunna meddelas.
En motsvarande bestämmelse införs i tandvårdslagen.
Det är en bra utgångspunkt för Socialstyrelsens till-
synsuppdrag.
Fru talman! Det är inte bara tillsynen som har be-
tydelse för att vården är god och säker för patienten.
Vårdgivarens egna åtgärder för att god kvalitet i verk-
samheten upprätthålls är grundläggande. I den nya
lagen ställs därför krav på att vårdgivaren systema-
tiskt och fortlöpande skall utveckla och säkra kvalite-
ten i verksamheten. Sådant kvalitetssäkringsarbete är
redan under utveckling, och det är positivt. Det är nu
viktigt att vårdgivaren skapar förutsättningar och
stimulerar personal till fortsatta insatser på detta om-
råde.
Resultatet av ett sådant arbete är viktigt för att
höja kvaliteten och stärka patientens ställning och
skall fortlöpande återföras till alla som deltar i vår-
darbetet. Kvalitetssäkring har också betydelse för att
rätt saker görs inom sjukvården - det som ger resultat.
Det är också god ekonomi med knappa resurser. Sam-
spelet mellan vårdgivare och tillsynsmyndighet är
också mycket viktigt och kan bidra till en säkrare vård
genom att förebygga incidenter och fel.
Mot bakgrund av vad jag hittills anfört är det obe-
gripligt att kds yrkar avslag på förslaget om denna
lagstiftning och hänvisar till utredningar. Visst inser
jag också vikten av att verka för att sjukvården får de
resurser som behövs. Men det ena utesluter verkligen
inte det andra.
Fru talman! 1991 infördes chefsöverläkarrefor-
men, som innebar ett samlat ansvar för verksamheten
inom sjukvården. Den reformen har betytt mycket för
utvecklandet av chefskapet inom vården. Men refor-
men kom att tolkas på ett sådant sätt att frågan gång
på gång har kommit tillbaka till utskottet. Möjligheten
att inom lämpliga verksamhetsområden utse någon
annan än en läkare till chef har inte kunnat utnyttjas.
Om Annika Jonsell läser protokollet från den riks-
dagsdebatten framgår det tydligt att det var vad vi
ville.
Nu ersätts begreppet chefsöverläkare med verk-
samhetschef. Vilken kompetens verksamhetschefen
skall ha kan variera beroende på inriktning och om-
fattning av verksamheten. Utbildning, erfarenhet och
personliga egenskaper blir avgörande. Det blir även i
fortsättningen viktigt att ledningsfunktionen är tydlig
och har god kompetens. Det är viktigt både för patien-
ter, anhöriga, personal och tillsynsmyndighet. Be-
greppet patientansvarig läkare blir kvar, men verk-
samheten kommer på regeringens uppdrag att utvär-
deras. Det bör övervägas att även andra yrkeskatego-
rier kan vara patientansvariga.
Fru talman! Utskottet står i stort enigt bakom för-
slaget om en ny, samlad tillsyn. På en punkt, tillsyn av
skolhälsovårdens verksamhet, har några reservanter
enats om att Skolverket skall ha den uppgiften även i
fortsättningen. En läsning av reservationen ger ingen
övertygande bild av att det skulle vara önskvärt. Ut-
skottsmajoriteten betonar att Skolverket även i fort-
sättningen har ansvar för utvärderings- och utveck-
lingsarbetet inom skolhälsovården och för att integre-
ra skolhälsovården i den pedagogiska verksamheten.
Ett exempel är skolsköterskornas deltagande i hälso-
undervisning och elevvårdskonferenser. Det finns
många andra. Socialstyrelsen får tillsyn över direkta
sjukvårdsinsatser, och ett samarbete mellan parterna
förutsätts. Det känns som en naturlig ordning.
Så sent som 1994 ställdes försvarets sjukvård, ef-
ter en stor genomgång, under generalläkarens tillsyn.
Utskottsmajoriteten accepterar den ordningen, efter-
som man så nyligen har gjort en stor genomgång och
genomfört denna reform, och avslår Miljöpartiets
reservation.
I en folkpartimotion påpekas med rätta att detta
lagförslag innebär att biomedicinska analytiker vid
privata laboratorier inte omfattas av bestämmelserna
om individtillsyn. Syftet med lagen uppfylls alltså inte
fullt ut. Utskottets majoritet är mycket angelägen om
att den frågan löses snarast men vill inte föregripa
Behörighetskommitténs arbete, som inom kort över-
lämnas till regeringen för ställningstagande.
När det gäller Folkpartiets krav på juristhjälp till
patienter som vill göra skadeanmälan och Vänster-
partiets återkommande krav på en statlig patientom-
budsman hänvisar utskottsmajoriteten till verksamhe-
ten i de förtroendenämnder som finns i landstingen
och som har till uppgift att biträda patienten.
De förslag om ytterligare sanktioner när det gäller
enskilda yrkesutövare som Folkpartiet talar för tar
utskottet inte ställning till nu, eftersom de är under
beredning.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäl-
lan och avslag på samtliga reservationer.