Fru talman! Efter viss väntan kan jag konstatera
att mediefrågorna är intimt kopplade till den växande
informationstekniken och reglerar delar av villkoren
för mångfalden och yttrandefriheten. En framsynt,
öppen, bejakande och tillåtande mediepolitik bidrar
till fler entreprenörer, till fler företag, till nya IT-
produkter, till nya exportintäkter och till fler jobb. Det
bidrar också till fler och nya röster i debatten. Det
bidrar till nya programidéer, till ökad mångfald och
till en förbättrad yttrandefrihet.
Dagens och gårdagens analoga teknik har kraftigt
begränsat antalet kanaler och tjänster inom etermedi-
erna. Det är det som ytterst har motiverat begräns-
ningarna som har tillåtits i yttrandefrihetsgrundlagen.
Morgondagens digitala teknik som vi börjar se i
dag innebär att medielandskapet förändras. Vi får
färre tekniska begränsningar. Det kunde jag konstate-
ra när jag besökte Canal+ för någon månad sedan.
Där visade man upp sina 217 olika satellitkanaler och
satellittjänster. Denna nya teknik öppnar för ett förhål-
lande liknande det som gäller tidningsbranschen, där
det blir viktigare att övertyga lyssnaren och tittaren
om värdet av programmet än att som i dag övertyga
ministrar och byråkrater. Den här utvecklingen är bra,
och den bör vi bejaka.
Därför tycker jag att det är litet beklagligt att re-
geringen och utskottsmajoriteten inte vill öppna de
möjligheter som finns med de nya teknikerna. Majori-
tetens och regeringens politik kan litet förenklat be-
skrivas i tre satser. Den första är: Utredning var god
dröj. Den andra är: Stopp. Få nya aktörer och kanaler.
Den tredje är: Politisk kontroll är viktigare än mång-
fald, yttrandefrihet och teknikutveckling.
Den första satsen - Utredning var god dröj - kan
vi se inom en lång rad frågor. Det gäller ägandefrå-
gorna där man av utredningsskäl inte vill öppna för
starka lokala medieföretag som driver både radio och
tidningsverksamhet. Vi ser det på digital-TV-området,
och vi ser det på det privata lokalradioområdet, där
man med hänvisning till utredningar skjuter upp alla
besvärliga frågor till efter valet. Vi ser det på DAB-
radion, och vi ser det på must carry-principen.
När det gäller den andra satsen - Stopp. Få nya
aktörer och kanaler - är det ju stopplagen som är det
tydliga exemplet. Vi har en lag som förbjuder nya
lokalradiostationer. När Göran Persson i Dagens
Nyheter skriver att det är dags att ge ytterligare plats
åt entreprenörerna är det uppenbart att han inte har
talat med sin riksdagsgrupp om stopplagen. När orden
skall omsättas i beslut ges ingen plats åt de nya ent-
reprenörerna.
Den privata lokalradion visar tydligt på skillnaden
mellan borgerlig och socialdemokratisk politik på
medieområdet. Det var en borgerlig regering som
öppnade upp för privat lokalradio den 1 april 1993.
Sedan dess har över 85 stationer startats. Man har
investerat hundratals miljoner. Det har skapats arbe-
ten år flera tusen, framför allt unga ambitiösa männi-
skor. Det har ökat mångfalden och förbättrat yttrande-
friheten.
Hösten 1994 lade en hämdlysten socialdemokrati
fram förslaget till stopplag. Argumentet var att man
inte hade fått någon mångfald. De borgerliga lyckades
skjuta upp lagen ett år, och den trädde i kraft hösten
1995. Sedan dessa är det förbjudet att starta nya lo-
kalradiostationer.
Under det år som stopplagen vilade startades ett
antal radiostationer. Av dem finns det 23 kvar i dag.
Det är alltså stationer som inte skulle ha funnits i dag
om Socialdemokraterna hade fått sin vilja igenom
redan 1994. Med anledning av det skulle jag vilja
fråga Catarina Rönnung hur mångfalden har föränd-
rats när det gäller radio. Har mångfalden ökat eller
minskat på Gotland när man har gått från fyra till sex
kanaler? Har mångfalden ökat eller minskat i Ble-
kinge när man har gått från fyra till sex kanaler? Har
mångfalden ökat eller minskat i norra Bohuslän när
man har gått från fyra till åtta kanaler?
Den tredje satsen - Politisk kontroll är viktigare
än mångfald, yttrandefrihet och teknikutveckling -
kan vi se i fråga om lokalradion, där kraven på poli-
tisk kontroll har stoppat flera stationer där man har
förbjudit fler kanaler. Vi ser det i fråga om den digita-
la radion, DAB-radion, där kraven på politisk kontroll
gjort att verksamheten knappt har kommit i gång, att
de kommersiella stationerna hoppar av detta försök.
Vem vågar investera många miljoner i en verksamhet
när regeringen visar att tillstånd kan dras in med kort
varsel, när det är politiska skönhetstävlingar som skall
avgöra vilka kanaler som skall få sända, och där den
politiska majoriteten i Lokalradioutredningen har
visat en total oförståelse för företagandets villkor och
ställt krav på tillstånd för ägarförändringar och för
förändringar i styrelser och annan verksamhet.
Men det kanske allra tydligaste exemplet på beho-
vet hos majoriteten av stark politisk kontroll gäller ju
det digitala stolpnätet för TV. Här väljer majoriteten
den teknik som medger minst antal kanaler. Man
väljer den teknik som har dåliga möjligheter till inter-
aktivitet. Man väljer den teknik som medger minst
antal tilläggstjänster och den teknik som har sämst
möjligheter till individuella val. Men man väljer den
teknik som öppnar för en stark politisk kontroll. Det
verkar vara det enda och bärande argumentet för valet
av stolpnätet för de digitala sändningarna. Med ett
begränsat antal kanaler kan YGL:s regler även fort-
sättningsvis medge en stark politisk styrning. Risken
är uppenbar att detta leder in oss i en teknisk åter-
vändsgränd och att stora belopp investeras i en teknik
som inte ger största möjliga mångfald och yttrandefri-
het. Även majoriteten i konstitutionsutskottet borde
vara bekymrad över detta.
Risken med detta teknikval är att vi halkar efter i
informationssamhället, att vi inte får de jobb, de före-
tag och den konkurrenskraft som vi annars skulle
kunna få. Allt detta gör man för att behålla möjlighe-
terna för en stark politisk kontroll över vad som skall
sändas i TV.
Jag vill därför fråga Catarina Rönnung: Varför
väljer man den teknik som medger minst mångfald
och därmed inte så stor yttrandefrihet som är möjlig
med ett annat val av teknik?
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till
reservation 1.