Fru talman! Riksdagen skall i dag förrätta be-
gravningen av 56 motionsyrkanden om etermedier.
Det har ankommit på mig att förrätta griftetalet över
framförallt motion 1997/98:Kr302.
Eftersom respektive partiers ståndpunkter är väl-
kända, eftersom de ideologiska skiljelinjerna är tydli-
ga och eftersom alla viktiga frågor, enligt högre mak-
ters påbud, för närvarande är föremål för övervägan-
den inom olika utredningar skall jag här bara helt kort
göra några reflexioner. Först yrkar jag emellertid
bifall till reservation nr 1.
Min första reflexion är att etermediepolitiken nog
vilar på en metafysisk villfarelse. Det finns nämligen
ingen eter. Denna villfarelse grundar sig i första hand
på Aristoteles naturfilosofi. Den innebär att man till
de fyra traditionella elementen, nämligen jord, vatten,
luft och eld, lägger till ett femte element - kvintessen-
sen, som kallades för eter.
Etern återuppstod inom fysiken på 1600-talet men
avfördes slutgiltigt därifrån genom Einsteins relativi-
tetsteori, paradoxalt nog ungefär samtidigt som de
första försöken med radiosändningar inleddes.
Det ligger trots allt en viss historisk logik i att
aristoteliska teorier tjänar som utgångspunkt för en
centralistisk maktsträvan som inskränker människors
andliga friheter. För 800 år sedan var det katolska
kyrkan och Thomas av Aquino som åberopade Aristo-
teles. I dag är det socialdemokratin och Marita Ulv-
skog som gör det. Skillnaden är dock den att medan
Thomas slutade som helgon kan Marita Ulvskog i
bästa fall räkna med att sluta som landshövding -
något som i så fall sannolikt kommer upp som
granskningsärende i KU.
Ja, då är vi alltså tillbaka till konstitutionsutskot-
tet. Den ideologiska skillnad som finns i föreliggande
KU-betänkande kan bäst sammanfattas så här:
Det finns en liberal linje som sätter friheten,
mångfalden och konkurrensen främst och där po-
litikens uppgift är att skapa bästa möjliga förut-
sättningar för detta.
Mot den står en socialistisk linje som sätter den
politiska kontrollen främst och där enskilda aktö-
rer får vara med i den utsträckning de kan fullgöra
de roller som politikerna tilldelar dem.
Den liberala linjen innebär inte en total frånvaro
av politiska åtgärder. Tvärtom finns det tre viktiga
uppgifter för politiken:
för det första att svara för de övergripande regler-
na, t.ex. tilldelning av frekvenser i den mån det
finns tekniska hinder för fullständig etableringsfri-
het,
för det andra att bygga en gemensam infrastruktur
i den mån det finns tekniska stordriftsfördelar och
för det tredje att tillhandahålla ett allmänt till-
gängligt utbud av radio- och TV-program med en
tydlig kvalitetsinriktning. Hit räknar jag inte
självfixerade typer som ägnar sig åt vuxenmobb-
ning på en Söderhavsö.
Vad därutöver är bör vara fritt för det enskilda
initiativet.
En som på ett utmärkt sätt har beskrivit en liberal
etermedieideologi är den bäste liberale kandidaten till
Alvesta kommunfullmäktige, som inte blivit invald,
nämligen Vilhelm Moberg.
Så här skrev han i Morgonbladet 1957:
"Jag vill, att vår radio skall bli lika oberoende av
staten som vår press, att det talade ordet skall bli lika
fritt som det tryckta, att monopolföretaget Radiotjänst
skall avskaffas och att varje svensk medborgare skall
ha samma rätt att förmedla det talade ordet genom
etern som han har att förmedla det skrivna genom
trycksvärtan.
Jag tror, att en fri tävlan emellan människor är ett
villkor för utveckling överhuvud: Den sporrar till
ansträngning och ger de största resultaten. Monopol
är för mig rent principiellt något avskyvärt och mest
avskyvärt är ett monopol på det fria ordet."
Fru talman! Flera liberala yrkanden har alltså stu-
pat under bataljen i konstitutionsutskottet. Även om
jag inte tror på ett evigt liv för riksdagsmotioner går
det väl att tro på en uppståndelse för dessa yrkanden
under nästkommande allmänna motionstid.