Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Mediefrågor

KENNETH KVIST (v), 1998-03-04 (riksmöte 1997/98).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Skillnaden mellan en socialistisk och

en borgerlig mediepolitik är kanske inte riktigt den

som Anders Johnson gör gällande. Vi är nog överens

om att det vore avskyvärt om några hade monopol på

det fria ordet. Vi är helt överens om att befordra

mångfalden, om att olika åsikter, olika kulturella

inriktningar och en mångfald i utbudet av stilar i mu-

sik, teater, underhållning, idrott etc. skall präglas och

speglas i våra medier. Vi är säkert överens när det

gäller friheten och mångfalden.

Däremot är det ett problem hur det här skall för-

verkligas. Medier kostar ju pengar. Att starta medier

kostar pengar. I ett samhälle med oerhört olika eko-

nomiska resurser har inte alla samma möjligheter att

komma i besittning av det fria ordet. Envar har inte

samma ekonomiska möjligheter att starta en radioka-

nal eller en TV-kanal. Då måste den samhälleliga

politiken finna en nyckel för att jämna ut dessa skill-

nader så att de som har litet av ekonomiska resurser

får ökade möjligheter och det måste kunna gå ut över

dem som har stora resurser.

Därför har vi krävt - vi har nu fått gehör för detta

vårt krav - en utredning av den ekonomiska maktkon-

centrationen inom medievärlden. Vi tycker att det är

bra att Mångfaldsrådet har ombildats till en parlamen-

tarisk utredning som nu ser över de olika frågorna.

Vidare har vi tyckt att det varit bra att vi när det

gäller privata lokalradiokanaler inte bara skall ha en

kommersiell grund för tilldelningen av kanaler, dvs.

att de som har kunnat erbjuda och lägga upp mest

pengar skall få sändningsrätten. Då heter ju yttrande-

rätt pengar. I stället har vi velat att man skall söka sig

fram till ett annat system.

Vi har medverkat i en utredning som har sökt sig

fram mot ett annat system, något som regeringen dock

inte har vågat fullfölja. Vi har biträtt stopplagen - inte

därför att vi är emot att det skapas fler radiokanaler,

utan därför att vi vill ha ett system som bättre tillgo-

doser mångfalden än det som bara har penningstyrkan

som grund.

Vi får hoppas att regeringen nu samlar sig till ett

förslag om en annorlunda modell än den rent kom-

mersiella för att fördela kanaler och möjligheter att

förverkliga programidéer. I längden kan vi ju inte ha

en stopplag mot nya möjligheter för människor att

skapa kanaler.

Vänsterpartiet är på många punkter i detta betän-

kande helt överens med utskottsmajoriteten. Egentli-

gen har det inte funnits anledning till något annat.

Många av frågorna är nu föremål för utredning, med

allt vad det betyder. Jag har kanske en mera respekt-

full inställning till det svenska utredningsväsendet.

Jag tror alltså inte att det bara begraver frågor, utan

jag tror att det svenska utredningsväsendet är ett nöd-

vändigt och viktigt inslag i den svenska demokratin

där olika meningar i mera otvungna former kommer

till uttryck, där ståndpunkter kan vägas och där man

kan få en ny inriktning. Därför är det bra att frågor är

föremål för utredning inom utredningsväsendet.

I några fall har vi emellertid reserverat oss. Fram-

för allt anser vi att det är oerhört viktigt att understry-

ka att det finns ett kulturpolitiskt mål bakom den

samhälleliga mediepolitiken som är tydligare formule-

rat än för närvarande. Vidare anser vi att Sverige när

det gäller EG-direktivet ännu starkare måste verka för

att kommersiell reklam riktad till små barn förbjuds.

När det gäller kommersiell reklam i TV är barnen

lättpåverkade och utsatta. Vi har också velat rikta

uppmärksamheten på kravet att Sverige verkar för en

förstärkning av EG-direktiv beträffande punkten om

kvinnoförnedring och våldsskildringar i televisionen.

Vi kan se mycket av dessa våldstendenser - vi har

tragiska fall - som tycks bryta allt längre ned i åldrar-

na. Det är inte utan att detta är påverkat av att man har

sett våld i vissa utföranden någonstans. Man får det

lätt serverat i olika former av våld i TV som man ser

apar efter. Jag vet själv från min barndom hur man

skulle leka den tidens filmhjältar. Det är nog fler än

jag som har gjort det. Men då fanns inte karatesparkar

och det brutaliserande våldet i TV-apparater eller ens

på bio som i dag är en verklighet. Det här sköter

marknaden - det visar erfarenheten - på ett utomor-

dentligt dåligt sätt. Därför måste vi försöka bekämpa

grovt underhållningsvåld och den kvinnoförnedring

som förekommer i olika televiserade alster.

Jag yrkar bifall till reservationerna 12 och 14 och i

övrigt till utskottets hemställan.

Debatten

Hämtad sida: 18

18 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

KENNETH KVIST (v): Mediefrågor (1998-03-04) — PRESS0