Fru talman! Skillnaden mellan en socialistisk och
en borgerlig mediepolitik är kanske inte riktigt den
som Anders Johnson gör gällande. Vi är nog överens
om att det vore avskyvärt om några hade monopol på
det fria ordet. Vi är helt överens om att befordra
mångfalden, om att olika åsikter, olika kulturella
inriktningar och en mångfald i utbudet av stilar i mu-
sik, teater, underhållning, idrott etc. skall präglas och
speglas i våra medier. Vi är säkert överens när det
gäller friheten och mångfalden.
Däremot är det ett problem hur det här skall för-
verkligas. Medier kostar ju pengar. Att starta medier
kostar pengar. I ett samhälle med oerhört olika eko-
nomiska resurser har inte alla samma möjligheter att
komma i besittning av det fria ordet. Envar har inte
samma ekonomiska möjligheter att starta en radioka-
nal eller en TV-kanal. Då måste den samhälleliga
politiken finna en nyckel för att jämna ut dessa skill-
nader så att de som har litet av ekonomiska resurser
får ökade möjligheter och det måste kunna gå ut över
dem som har stora resurser.
Därför har vi krävt - vi har nu fått gehör för detta
vårt krav - en utredning av den ekonomiska maktkon-
centrationen inom medievärlden. Vi tycker att det är
bra att Mångfaldsrådet har ombildats till en parlamen-
tarisk utredning som nu ser över de olika frågorna.
Vidare har vi tyckt att det varit bra att vi när det
gäller privata lokalradiokanaler inte bara skall ha en
kommersiell grund för tilldelningen av kanaler, dvs.
att de som har kunnat erbjuda och lägga upp mest
pengar skall få sändningsrätten. Då heter ju yttrande-
rätt pengar. I stället har vi velat att man skall söka sig
fram till ett annat system.
Vi har medverkat i en utredning som har sökt sig
fram mot ett annat system, något som regeringen dock
inte har vågat fullfölja. Vi har biträtt stopplagen - inte
därför att vi är emot att det skapas fler radiokanaler,
utan därför att vi vill ha ett system som bättre tillgo-
doser mångfalden än det som bara har penningstyrkan
som grund.
Vi får hoppas att regeringen nu samlar sig till ett
förslag om en annorlunda modell än den rent kom-
mersiella för att fördela kanaler och möjligheter att
förverkliga programidéer. I längden kan vi ju inte ha
en stopplag mot nya möjligheter för människor att
skapa kanaler.
Vänsterpartiet är på många punkter i detta betän-
kande helt överens med utskottsmajoriteten. Egentli-
gen har det inte funnits anledning till något annat.
Många av frågorna är nu föremål för utredning, med
allt vad det betyder. Jag har kanske en mera respekt-
full inställning till det svenska utredningsväsendet.
Jag tror alltså inte att det bara begraver frågor, utan
jag tror att det svenska utredningsväsendet är ett nöd-
vändigt och viktigt inslag i den svenska demokratin
där olika meningar i mera otvungna former kommer
till uttryck, där ståndpunkter kan vägas och där man
kan få en ny inriktning. Därför är det bra att frågor är
föremål för utredning inom utredningsväsendet.
I några fall har vi emellertid reserverat oss. Fram-
för allt anser vi att det är oerhört viktigt att understry-
ka att det finns ett kulturpolitiskt mål bakom den
samhälleliga mediepolitiken som är tydligare formule-
rat än för närvarande. Vidare anser vi att Sverige när
det gäller EG-direktivet ännu starkare måste verka för
att kommersiell reklam riktad till små barn förbjuds.
När det gäller kommersiell reklam i TV är barnen
lättpåverkade och utsatta. Vi har också velat rikta
uppmärksamheten på kravet att Sverige verkar för en
förstärkning av EG-direktiv beträffande punkten om
kvinnoförnedring och våldsskildringar i televisionen.
Vi kan se mycket av dessa våldstendenser - vi har
tragiska fall - som tycks bryta allt längre ned i åldrar-
na. Det är inte utan att detta är påverkat av att man har
sett våld i vissa utföranden någonstans. Man får det
lätt serverat i olika former av våld i TV som man ser
apar efter. Jag vet själv från min barndom hur man
skulle leka den tidens filmhjältar. Det är nog fler än
jag som har gjort det. Men då fanns inte karatesparkar
och det brutaliserande våldet i TV-apparater eller ens
på bio som i dag är en verklighet. Det här sköter
marknaden - det visar erfarenheten - på ett utomor-
dentligt dåligt sätt. Därför måste vi försöka bekämpa
grovt underhållningsvåld och den kvinnoförnedring
som förekommer i olika televiserade alster.
Jag yrkar bifall till reservationerna 12 och 14 och i
övrigt till utskottets hemställan.