Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1. I övrigt står vi bakom betänkandet. Jag vill också särskilt med tanke på att det i dag är den internationella kvinnodagen, den 8 mars, något beröra det särskilda yttrande som Miljöpartiet har tillsammans med Vänsterpartiet.
Man kan också se på fördelningen av talare här i kväll. Vem är det som talar om väg- och fordonsfrågor, och vem brukar det vara nästan varhelst den diskussionen pågår? Jo, där är män väldigt överrepresenterade.
När det gäller trafikens innehåll, kollektivtrafik och vem som bekymrar sig om trafiksäkerhet och miljökonsekvenser av transporterna, möter jag betydligt fler kvinnor när de ämnena debatteras på olika ställen.
Det är förhållanden som vi måste ändra på. Vi måste våga vara fler kvinnor som diskuterar de viktiga frågorna om hur man organiserar transporterna. Det har väldigt stor betydelse för vardagslivet och för hur vi organiserar och tillgodoser behovet av resor.
Vi har en partimotion från Miljöpartiet i det här avseendet där det är många yrkanden, och bara ett av dem gäller frågan om vägmärkena. Vi är väl medvetna om att det inte tillhör riksdagens uppgifter att i detalj styra vad de statliga verken ska göra. Det var inte heller riktigt vår avsikt.
Vi vill påkalla uppmärksamhet på att symboliken på trafikmärkena återspeglar den brist på jämställdhet som finns inom transportsektorn. På i princip alla vägmärken där man visar någon passiv person är det en kvinna. Där någon gör någonting, är aktiv eller ska symbolisera kraft på något sätt är det en man.
Vi förutsätter att Vägverket, som ska jobba för det jämställdhetsmål vi i riksdagen har inrättat, successivt kommer att förändra det i takt med att man byter ut trafikmärkena.
Nu till huvudämnet för diskussionen när det gäller väg- och fordonsfrågor. Vilka är transportpolitikens utmaningar? Vilka är de stora problemen för vägtrafiken i framtiden? Jo, det är någonting som statsministern har påkallat uppmärksamhet på genom att inrätta en kommission för att minska oljeberoendet i Sverige.
97 % av hela transportsektorn i Sverige är beroende av fossila bränslen - fossila bränslen som inte nybildas och fossila bränslen som ger upphov till en klimatpåverkan som vi blir alltmer varse. Den föröder fullständigt möjligheterna för kommande generationer att leva ett bra liv. Det är huvudproblemet för oss.
Det leder mig automatiskt in på svaret på Sven Bergströms fråga. Han verkar obekant med varför man ställer ett krav på att man ska EU-harmonisera maxvikten på lastbilar. Jag vill notera detta. Miljöpartiet är inte något särskilt EU-följsamt parti i övrigt, men när det gäller maxvikten på lastbilar så tycker vi att man borde avskaffa de svenska särreglerna och hålla sig till det som är EU-norm i andra länder, det vill säga max 40 ton. Det har att göra med att fördelningen mellan väg, järnväg och sjöfart när det gäller transporter är mycket beroende av den kapacitet som respektive transportslag kan ta emot från transportköparen och vilket pris det blir på transporten.
Bo-Lennart Nelldal med flera forskare på KTH har visat snyggt i diagram att i takt med att vi har ökat maxvikten på lastbilar i Sverige har också järnvägsgodset tappat marknadsandelar i förhållande till lastbilarna. Järnvägen är helt överlägsen när det gäller CO2. Också sjöfarten står sig mycket väl i konkurrensen med lastbilarna när det gäller att spara klimateffekter och att minska behovet av oljeanvändning i transporterna. Det är huvudmotivet till att vi vill sänka maxvikten för lastbilarna.
Ett bimotiv som nog är rätt så väsentligt också är att vi vill att vägarna ska ha god standard för de människor som är beroende av dem. Jag vill göra en jämförelse som jag tror att jag har gjort i talarstolen förut. Om man säger att man har ett problem med att karies ökar så kan man antingen enbart anslå mer pengar till tandvård eller också säga att det kanske är en poäng med att förebygga karies så att man ser till att det inte blir så mycket hål i tänderna. Det är förmodligen mer skonsamt och kostnadseffektivt.
Vi tycker att talet om vägar från alliansen egentligen är skenheligt för dem som är beroende av att ha farbara vägar, särskilt i glesbygd. Om man verkligen vill värna vägarnas långsiktiga kvalitet så måste man också ta bort det som förstör inte bara vägbeläggningen utan själva vägkroppen. Det är de överlastade lastbilarna - de tunga lastbilarna.
Vi fick en fråga här om varför transport av timmerråvara till förädling är undantagen i den motion som vi har väckt från Miljöpartiet. Det har att göra med att i samband med Sveriges medlemskapsförhandlingar med EU gällde undantaget ursprungligen bara denna kategori. Det motiverades med att sedan man började med klorfri blekning av papper måste råvaran vara ganska färsk när den anländer till massafabriken för förädling. Om man då inte skulle få ha de tunga lastbilarna så skulle avverkningsgränsen flytta österut, vilket vore förödande för sysselsättningen i norra Sverige. Det har vi tagit fasta på. Vi tycker att det finns en poäng med att man använder den här råvaran. Sysselsättningsproblem och annat gör att vi inte på något sätt vill minska underlaget för verksamheten.
Men det finns inget som helst skäl för att övriga transporter skulle få lov att belasta vägarna med de tunga transporter som man har i dag. Jag upprepar att en fullastad långtradare enligt Vägverkets sektorsredovisning ger lika mycket slitage som 75 000 lastbilar.
Sven Bergström pratade om grön transportpolitik. Eftersom jag nu ser att flera representanter för alliansen har begärt ordet här så skulle jag gärna vilja höra om hela alliansen står bakom det här. Kan man säga att alliansen har en grön transportpolitik? I så fall skulle jag vilja att ni passar på att berätta om hur ni vill att man ska minska Sveriges oljeberoende. Eller tycker ni att det är acceptabelt med den här sårbarheten? Den innebär att om det nu blir krig i världen eller om raffineringskapaciteten går ned på grund av stormen Katrina så stiger oljepriset och vi kommer kanske plötsligt att ha brist på olja i Sverige. Tycker ni att det är acceptabelt? Eller vad innefattar ni gemensamt i en grön transportpolitik?
Jan-Evert Rådhström sade: Vi är partier som har vilja och idéer till förändringar. Vilka förändringar då inom transportpolitiken? Det hoppas jag att vi får höra mer om här i talarstolen.
Jag tänkte gå över till att säga någonting om chiptrimning. Jag är nöjd med att vi i utskottet har drivit frågan, och jag kan kanske i viss mån också dela irritationen över att det tar så lång tid. Detta hänger ihop med att vi försöker minska oljeberoendet i Sverige.
Vi har haft en positiv utveckling när det gäller inköp av miljöbilar. Bilar går i större utsträckning på förnybara bränslen. Men det är inte alla som har råd att köpa ny bil, utan konvertering av konventionella bilar till förnybar drift är någonting som måste vara mer möjligt och mer prisvärt för människor som inte har råd att köpa nya bilar.
Därför ser vi verkligen fram emot att den utredning som Vägverket kommer med i september i höst också leder till en lagrådsremiss före sommaren. Det är en viktig del av klimatpolitiken för Sverige.
Vi berör partiklar i betänkandet. Senast i dag har vi fått reda på att till och med de uppgifter som vi har i vårt betänkande förmodligen är en underskattning av de negativa hälsoeffekter som partiklarna för med sig. Man har gått igenom en mycket stor population - jag tror att det var 11 miljoner amerikaner - och följt den under en längre tid för att se vilka samband som finns mellan förekomster av partiklar i luften och förtida dödsfall. Om de beräkningarna skulle vara giltiga för Sverige så handlar det snarare om 5 000 förtida dödsfall än de 1 800 som uppges i betänkandet. Så är det om jag har uppfattar det rätt, men jag vill göra en viss reservation för detta.
Detta måste vi ägna mycket större uppmärksamhet i framtiden. Partiklar från fossila bränslen har en lång rad negativa hälsoeffekter. Det gäller inte bara hjärt- och kärlsjukdomar, utan det påverkar också lungfunktionen. Många cancerogena ämnen har ett fossilt ursprung. Vi måste bekymra oss mer för det.
Jag vill igen betona att vår huvudpoäng med att sätta 60 ton som maxvikt för lastbilar handlar om att vi vill ha en omlastning från lastbilstransporter av gods till en smartare fördelning mellan väg, järnväg och sjöfart. Det skulle minska både oljeberoende, klimatpåverkan och negativa hälsoeffekter av trafiken.