Herr talman! Karin Svensson Smith inledde sitt anförande med att tala om jämställdhet. Det gör hon ofta bra och på ett riktigt sätt. Jag kan inte hjälpa att jag har det kön som jag har, liksom Staffan Danielsson som är min ersättare i trafikutskottet.
Men jag vill påminna Karin Svensson Smith om att den som gick i spetsen för jämställdhetsarbetet på trafikområdet för några år sedan faktiskt var det förra centerstatsrådet Görel Thurdin, som ledde arbetet med att kartlägga hur det ser ut med jämställdheten på trafikområdet. Jag är övertygad om att Karin Svensson Smith välkomnade många av hennes förslag. Just för tillfället är det herrar som sitter i trafikutskottet för Centerpartiet. Vi försöker ändå hålla ett öga på jämställdhetsfrågorna och bidra efter förmåga till att flytta fram positionerna.
När det gäller de tunga transporterna, som Karin Svensson Smith var inne på, så tycker jag nog att hon inte riktigt lyckades klara ut det här med att de tunga transporterna i huvudsak är timmerbilar i glesbygd. Hon sade att vi i alliansen värnar de farbara vägarna i glesbygden. Det gör vi naturligtvis. Men hur är det med er?
Det är just timmerbilarna som ofta överskrider lastgränserna och som ertappas med att köra med för tunga vikter. Det är inte långtradarna som snurrar på våra Europavägar och riksvägar som är de stora tunga lastbilarna som bryter ned vägnätet i glesbygden, även om de inte alltid är lastade med dun, som Jan-Evert Rådhström var inne på. Det är faktiskt timmerbilarna, särskilt när de kör med överlast. Det är dem vi ska komma åt om vi vill göra någonting åt det här.
När vi pratar om ett grönt transportsystem är det en händelse som ser ut som en tanke att efter tolv år med en socialdemokratisk regering, varav Miljöpartiet och Vänsterpartiet har varit med på vagnen i åtminstone åtta år, har Sverige den äldsta och mest bränsletörstiga bilparken i Europa. Hur kan det komma sig, Karin Svensson Smith, om ni nu vill flytta fram positionerna på det gröna transportområdet?