Herr talman! Vi vill alla komma bort från oljeberoendet. Vi har till exempel föreslagit att vägtransporterna ska räknas in i systemet med handelsrätter för koldioxidutsläpp, och vi har andra förslag också. Men man kan inte skjuta sig själv i foten. Man måste veta vad man gör.
Låt mig ta ett exempel som jag har sett nyligen. Volvo i Olofström tillverkar karosser. Tre godståg om dagen lämnar fabriken, två till Göteborg och ett till Belgien. De hade gärna fraktat mer med järnväg, men det går inte. Det är fullt - järnvägen kan inte ta mer. Därför är man tvungen att komplettera med lastbilar till Göteborg. Det går sex lastbilar per dygn. Om man nu skulle ha kortare lastbilar säger i alla fall min matematik att det hade blivit fler lastbilar till Göteborg, och hur går det ihop med miljöhänsyn? Det förstår inte jag.
Karin Svensson Smith är mig fortfarande svaret skyldig hur de korta lastbilarna kan hjälpa miljön. Om vi inte slår vakt om industrin och dess möjligheter att ha goda, effektiva transporter, självfallet i samverkan mellan transportslagen, så kommer vi helt enkelt att förlora jobben i Sverige, och då kan vi ha vilka visioner som helst.