Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4. Det är en alliansreservation.
Först vill jag säga tack till utskottet för ett positivt uttalande om det projekt som kallas Blackrace. Det går ut på att stävja illegal
streetracing
genom att låta ungdomar arrangera legala körningar. Utskottet har uppvaktats i frågan, gjort studiebesök i Farsta, fått utvärderingen av projektet och mycket annat. Vägverket, Rikspolisstyrelsen och lokala polismyndigheter samt ett femtontal kommuner stöder projektet. Min motion om avlysning av statliga vägsträckor för så kallad Blackrace avstyrks eftersom det redan är möjligt att avlysa vägsträckorna. Jag är alltså inte ledsen för att min motion har avstyrkts utan glad för det positiva uttalande som utskottet har gjort.
Jag vill säga någonting om fordonsregler och fordonshobbyn, som Jan-Evert Rådhström har utvecklat. Därför ska jag vara kortfattad i de frågorna. Vi står naturligtvis bakom reservationerna 2 och 3.
Sverige har ett hyggligt klimat för fordonshobbyn jämfört med andra länder. England och Sverige är riktigt stora entusiastländer. Man kan fundera över varför Sverige, som är ett glest befolkat kyligt land i Norden, ändå är en stor fordonstillverkarnation.
Det finns en koppling mellan fordonstillverkning, småföretagsamhet och hobbyverksamhet på det här området.
Jag brukar säga att det finns fyra goda skäl att stödja fordonshobbyn.
1.Den främjar tekniska innovationer.
2.Den skapar jobb, vilket är särskilt viktigt på landsbygden.
3.Den ger en social sammanhållning.
4.Det är en viktig kultur att bevara. Man kan till exempel fråga sig varför staten ger bidrag till att restaurera gamla hus men inte gamla bilar.
Fru talman! I dag upptäckte jag en mycket trevlig hemsida, som heter Puchverkstan.se. Puch är alltså en moped, som vissa av oss minns med nostalgisk känsla. Den här hemsidan handlar om en man som skulle köpa en cykel till sin fru och kom hem med en bensinmack. Han hade alltså köpt en gammal bensinmack, som han nu har återställt till perfekt skick i 50-talsstil och som är kulturmärkt. Han har kommit på att många människor tycker om sådana här gamla mopeder, så han renoverar dem och säljer dem. Några av dem ställer han ut, och han håller på att bygga upp ett mopedmuseum.
Det är ett fint exempel på hur fordonshobbyn kan bidra till att bevara kulturmiljöer, att bevara gamla fordon, som blir rullande museer, och att skapa jobb på landsbygden. Den hemsidan rekommenderar jag.
Men varför reserverar vi oss om allting är så positivt? Vari ligger problemen med det här? Ja, vi har myndigheter som i vissa fall gör livet svårt för fordonsbyggare, tyvärr. Det handlar om att ändra attityder och bemötande, men också regler. Jag kan ta ett kort exempel.
Ulf som bor i Västervik byggde en ny motorcykel i samråd med Bilprovningen för att kunna få den godkänd. Men när han skulle besikta den hade nya regler införts som gjorde det omöjligt att få den registrerad. Det här hade inte Ulf fått veta. Fortfarande efter tre år är denna motorcykel obrukbar, och nu processar han mot Vägverket för att han känner sig lurad och har lagt ned mycket pengar i onödan på ett fordon som han inte får använda. Så här kan vi inte ha det! Tyvärr är detta bara ett av många exempel i Sverige.
Man kan också fråga sig: Till vem ska man överklaga ett beslut som en handläggare på Vägverket har fattat i ett fordonsärende? Jo, till Vägverket. Hur trovärdigt är det?
Det är sådana här frågor vi tycker måste lösas, och vi tycker att det går för långsamt.
Fru talman! Jag vill gå över till reservation 4 om chiptrimning och miljökonvertering. Vi vill alltså ha ett certifieringssystem så att seriösa företag kan göra engångstest för produkter. I dag är det så att de företag som tillverkar sådana här datachipp för att höja motoreffekten i bilar lever i ett slags gråzon mellan vad som är lagligt och olagligt.
Företaget BSR anser vi vara ett föredöme i det här ärendet. De har också fått ett miljödiplom av Växjö kommun för sin strävan att bygga om fordon till miljöbilar. De konstaterar i ett remissvar till Vägverkets senaste utredning att det finns mellan 600 000 och 700 000 bilar av årsmodell 1999 som kan vara möjliga att konvertera till etanoldrift om man gör ett vettigt system, ett typgodkännandesystem för just den här typen av konvertering. Vi är alltså rädda för att den utredning Vägverket har gjort är bristfällig.
Vi är också mycket besvikna på att det tar så lång tid. Redan 2001 uttalade trafikutskottet i enighet att regeringen borde jobba för ett certifieringssystem och att detta skulle ske skyndsamt. Men fem år senare har vi en utredning som har remissbehandlats, och ingen proposition kommer att presenteras under denna riksdag utan tidigast nästa mandatperiod, vilket jag känner stor besvikelse för.
Fru talman! Reservation 8 står vi också bakom, och den kommer Sven Bergström att fördjupa sig i. Jag vill bara säga att i mitt hemlän Blekinge har det nyligen varit tidningsartiklar om att ett stort antal företag måste plocka ned sina skyltar för att Vägverket anser dem vara störande för trafiksäkerheten. Det innebär att företag på landsbygden inte får en chans att visa upp sig och låta sina kunder hitta vägen till dem. Så här kan vi inte heller ha det. Det här är en sak som vi i de borgerliga partierna har tjatat om i många år, och vi vill ha en ändring på det.