Herr talman! Men om vi ska ha råd med högre löner och bättre förutsättningar för lärare, poliser och personer som jobbar i vården måste vi få skatteintäkter - ja. Christina Höj Larsen pratade om de sänkta skatterna tidigare. Det låter som att det är några höginkomsttagare som har fått del av detta. Men en del handlade om att ge ROT- och RUT-avdrag, som skapade arbete. Flertalet av dem som kom in i de arbetena var personer som kom från långtidsarbetslöshet. Det var ett sätt att få in människor i arbete. Dessutom sänkte vi skatterna mest för dem som hade låga inkomster, eftersom det ska löna sig att arbeta. Men man ska också kunna leva på sin lön. Det är en självklarhet.
Men hur är det om man nu till slut ändå ska ställa frågorna till arbetsgivarna, de som ska skapa skatteintäkterna? Vilka är det som ska skapa skatteintäkterna? Ja, det är dessvärre inte den offentliga sektorn, utan det är andra som måste få in pengarna som ska räcka till den offentliga sektorn. Låt oss säga att de säger: Okej, vi kan ta emot en person om vi får en subvention. De gör det. Men när subventionen från staten försvinner har de inte råd att ha kvar personen. Då är det ett problem som vi måste lösa - eller hur?
Det är för höga ingångslöner, säger arbetsgivarna. Då måste vi försöka hitta sätt att förhålla oss till kollektivavtalen och kanske ha en lite mjukare ingång för dem som har väldigt låg utbildning. Är det inte rimligt? Eller måste staten subventionera? Det skapas inte långsiktiga arbeten på det sättet. Vi har kvar flera av de subventionerade anställningarna, men jag tror inte att lösningen är att bara skapa fler subventionerade anställningar. Så fort subventionerna försvinner så försvinner också arbetstillfällena för dessa personer. Det är inte så vi ska ha det. Vi måste hitta mer långsiktiga lösningar.