Herr talman! Jag har ett par motioner som behand-
las i det här betänkandet, och jag vill kommentera
dem med ett par ord.
Det gäller speciellt det s.k. volymmålet, som inne-
bär att arbetsförmedlarna i år varje månad måste
verkställa att minst 228 000 människor skall finnas i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Nästa år blir det
något färre. Det är åtgärder som syftar dels till att ge
arbetssökande en ny a-kasseperiod, dels till att hålla
de öppna arbetsmarknadssiffrorna nere. Det är frustre-
rande för de arbetssökande att gå i en till synes evig
rundgång mellan olika åtgärder, och det är deprime-
rande för arbetsförmedlarna att inte främst få arbeta
med sina egentliga arbetsuppgifter.
Glädjande nog har utskottet börjat förstå det här. I
betänkandet finns ett tillkännagivande. Utskottet skri-
ver: Om regeringen skulle finna att volymmålet inne-
bär en faktisk begränsning vad gäller de ekonomiska
möjligheterna att anordna utbildningar bör volymmå-
let få stå tillbaka. Utskottet anser att om en sådan
situation skulle uppstå bör regeringen vara fri att
ändra det uppsatta målet.
Det är bra, och bättre blir det om ministern dele-
gerar det beslutet till länsarbetsnämndernas styrelser,
som kan fatta beslut anpassade till det regionala nä-
ringslivet och till de sökandes utbildningsbehov. Rik-
tigt bra skulle det vara om regeringen helt och hållet
tog bort volymmålet. Då kunde arbetsförmedlingen
och länsarbetsnämnden med sin styrelse verkligen
arbeta med sina grundläggande uppgifter och se till att
de arbetssökande får en god service som leder till
arbete eller kompetenshöjande insatser som ger möj-
ligheter till arbete.
Det avtal som ministern slöt i går om utbildning
av 10 000 personer inom IT-området är bra, men jag
är litet orolig för att det är en central åtgärd, som i
första hand kommer att vara till hjälp och stöd för
Stockholm och Stockholmsområdet. Ute i landet
behöver man kunna ge en mix av olika utbildningsin-
satser som är anpassade till de väldigt många männi-
skornas i högsta grad varierade behov av både teore-
tisk utbildning och yrkesutbildning.
Jag vädjar därför till ministern: Ta bort volymmå-
let! Det skulle ge betydligt många fler ett eget, riktigt
arbete, och det skulle ge arbetsförmedlarna deras
egna, riktiga arbetsuppgifter tillbaka. Självkänslan
och glädjen i arbetet skulle de också få tillbaka. All-
deles för många arbetsförmedlare mår i dag dåligt.
För många klarar inte sin nuvarande arbetssituation,
att inte få göra det de egentligen skall göra. Många
slutar, förtidspensionerar sig om de är i den åldern,
och många söker sig faktiskt andra arbetsuppgifter.
En av de åtgärder som finns för att hålla männi-
skor i sysselsättning är jämställdhetsåtgärder, dvs. att
män sätts i kvinnoyrken och kvinnor i mansdominera-
de yrken. Det ger väldigt dåligt resultat, men det tar
kraft och tid från arbetsförmedlarna att anordna. Jag
tycker att det borde vara en helt naturlig arbetsuppgift
i det dagliga arbetet med att förmedla jobb att försöka
få in kvinnor i mansdominerade yrken och män i
kvinnodominerade yrken. Det borde vara så naturligt
att man inte skulle behöva ha den här typen av spe-
ciell åtgärd.
Regeringen har också överfört ännu mer ansvar
för arbetslösa på kommunerna. AMS egen personal,
främst arbetsförmedlarna, har reagerat med att känna
sitt arbete nedvärderat. De har utbildning och kompe-
tens, men deras arbetsuppgifter kan utan vidare över-
föras till kommunalanställda, som ofta saknar både
den utbildningen och den kompetensen.
Det senaste är utvecklingsgarantin, som skall ge
ungdomar i åldern 20-24 år en aktiverande och ut-
vecklande insats på heltid. I mitt hemlän, i Timrå
kommun, har vi en hög ungdomsarbetslöshet, trots att
kommunen har givit en speciell ungdomsgaranti om
sysselsättning till ungdomar mellan 20 och 24 år. De
här ungdomarna kommer nog aldrig att kunna få ett
riktigt jobb om den nuvarande arbetsmarknadspoliti-
ken fullföljs. De har nämligen en dålig utbildning.
Många av dem har inte ens fullföljt grundskolan. De
är i desperat behov av att få kompletterande utbild-
ning, både teoretisk utbildning och yrkesutbildning.
Några av dem ser naturligtvis Norge som en möjlig-
het, men även för jobb i Norge behöver man utbild-
ning, och man behöver kompetens för de arbetsupp-
gifter man skall utföra.
Arbetsförmedlarna har den kunskap som behövs
för att tillsammans med den sökande finna den yr-
kesutbildning eller den kompetenshöjande insats som
behövs för att vederbörande ungdom över huvud taget
skall kunna söka ett jobb. De här ungdomarna måste
få den här möjligheten. De skall inte flumma bort
flera år av sitt liv med vad som kallas "aktiverande
och utvecklande verksamhet". Det finns jobb i dag,
men tyvärr finns bland de arbetssökande inga som är
kompetenta och behöriga att söka de jobben.
Jag säger därför: Ta bort volymmålet, och ge ar-
betsförmedlarna tillbaka möjligheterna att arbeta med
människor, att sätta de arbetslösa i centrum och ge
dem möjligheter att få ett jobb!