Fru talman! Statsrådet Mona Sahlin! Jag har med
mig listan över antalet arbetslösa 2001, fördelade
efter medborgarskap, kön och yrke. Jag kan ta yrkes-
område för yrkesområde. De personer jag talar om är
de som inte får arbete. Givetvis är väldigt många i
arbete. Det gäller både nordiska och utomnordiska
kvinnor och män. Men det denna debatt handlar om
är hur vi ska kunna hjälpa dem som inte kommer i
arbete.
Jag menar att situationen fortfarande försämras,
trots att regeringen har suttit vid makten i åtta år.
Sedan 1995 har vi tappat 30 miljarder gentemot
OECD.
Mona Sahlin undrar vilket ansvar arbetsgivarna
har. Vilket ansvar har regeringen? Inte ens hälften av
alla löften som Mona Sahlin avgav före valet med
anledning av Småföretagsdelegationens förslag har
infriats. Möjligheterna att driva företag är dåliga.
Hade det varit enklare att driva företag hade många
av de invandrare som finns i Sverige fått arbete. Jag
vill nämna en annan viktig del, men jag vill först
tacka Mona Sahlin för alla åtgärder som görs. En
mycket viktig del är kunskapsvalidering. Det måste
skapas möjligheter för personer med utbildning från
andra länder att få sin utbildning värderad så att de så
snart som möjligt kan börja arbeta eller komplettera
sin utbildning i Sverige. I dag har arbetssökande med
reella kunskaper men utan formell utbildning ett
sämre utgångsläge på arbetsmarknaden. Regeringen
måste snarast komma med förslag på en lösning. Det
skulle vara intressant att få veta vilka diskussioner
statsrådet Mona Sahlin för med utbildningsminister
Thomas Östros i denna fråga.
Jag har läst Föreningssparbankens analys nr 27
från den 11 juli 2001, där man konstaterar att Sverige
tyvärr inte är tillräckligt rustat för arbetskraftsinvand-
ring trots behovet av en sådan. Jämfört med andra
OECD-länder har Sverige och övriga Norden en
betydligt sämre köpkraft till följd av lägre bruttolöner
och ett högre skatteläge. Den låga utbildningspremien
minskar också incitamenten för välutbildade personer
att välja Sverige som destinationsland. I samma ana-
lys konstateras att Sverige har ett bra konkurrensläge
när det gäller arbetsplatsernas attraktivitet. Detta
gäller näringslivet i allmänhet men speciellt för till-
växtsektorer.
Näringslivet har påtalat arbetskraftsbristen och i
kommuner och landsting förutses stor framtida ar-
betskraftsbrist. Därför måste det göras undersökning-
ar också om den offentliga sektorns internationella
attraktivitet som arbetsgivare. I dag utgör faktiskt inte
den offentliga sektorn en god förebild. Den är inte ett
dugg bättre när det gäller att ta till vara t.ex. invand-
rade kvinnors kompetens.
Fru talman! Jag har i många år arbetat bland ung-
domar i en skola, där ca 30 % av eleverna kommer
från andra länder. Jag har sett glädjen hos föräldrar
med annan kulturell bakgrund när det går bra för
deras barn i skolan. Jag har sett deras högt ställda
förväntningar. Jag har också mött flera barn bland
den andra generationens invandrare. Det borde vara
en självklarhet att åtminstone de som är födda i Sve-
rige inte skulle behöva uppleva en särställning i fråga
om tillträde till arbetsmarknaden. Men så är inte fal-
let. Jag har genom SCB försökt få uppgifter om ar-
betslöshet bland andra generationens invandrare, men
sådan statistik finns inte. Det är säkert ett tecken på
att det som jag ser som en självklarhet inte är det. Jag
vill fråga Mona Sahlin vilken uppgift som är viktigast
för regeringen när det gäller mentalitet och attityder.