Herr talman! Jag vill fråga Kerstin Haglö om det arbete som bedrivs av Riksåklagaren inom ramen för åklagarens utvecklingscenter. Det arbetet innebär att man hela tiden reviderar och går igenom domar. Vad är det som Kerstin Haglö tror att en granskningskommission ska göra? Ska vartenda sexualbrott som avgjorts i varenda tingsrätt granskas i efterhand? Det finns andra system för att göra detta. En del mål överklagas ju, exempelvis det tragiska fallet i Umeå som nämndes här. Det är överklagat, har jag förstått efter vad som står i tidningarna. Där sker en andra prövning och en andra granskning.
Sanningen är den att vi ofta pratar om våldtäktssituationer där det finns väldigt lite teknisk bevisning. Så länge vi anser oss vara en rättsstat kommer det att vara rimligt att hellre fria än fälla. Med tanken om rättsstat i ryggen är det naturligtvis svårt att utan teknisk bevisning få det att leda fram till fällande domar. Jag känner mig trygg med det arbete som Riksåklagaren bedriver.
Vad beror den låga uppklarningsprocenten på? Ja, det kan bero på att det finns för få poliser. Det kan bero på att det är för dåliga rättsintyg. Det kan bero på att människor känner sig hotade att vittna. Det kan vara för lite stöd från kvinnojourer på sina håll. Det kan finnas mängder av skäl där man beträffande vart och ett kan skärpa till och förbättra så att fler enskilda mål kan leda till en fällande dom.
Vi ska komma ihåg att alla mål inte ska leda till en fällande dom. Alla människor som åtalas är de facto inte skyldiga.