Herr talman! Förra året anmäldes 16 900 sexualbrott i Sverige. Av dessa brott rörde 7 610 anmälningar sexuellt ofredande, och antalet anmälda våldtäkter uppgick till 6 320. 2 880 fall rörde våldtäkter mot barn i åldrarna 0-17 år.
Jag kan alltså konstatera att det anmäls drygt 17 våldtäkter i Sverige varje dag. I tillägg till det vet vi att det finns stora mörkertal - kvinnor och flickor som aldrig anmäler att de utsatts för nog det värsta en kvinna eller flicka kan utsättas för. Samtidigt vet vi att alltför många fall aldrig når domstol eftersom bevisföringen många gånger är svår, och åklagare väljer att lägga ned förundersökning. Emellanåt kan vi även konstatera att det når domstol men att domstolen inte anser att ett brott är styrkt och friar gärningsmannen. Emellanåt blir jag och många med mig upprörda över resultatet. Framför allt gäller det många av de uppmärksammade fall där det är flera gärningsmän och en ensam kvinna eller flicka som utsätts. Då kan åtminstone jag fundera över hur domstolar resonerar.
Trots detta har vi över en tioårsperiod sett att anmälningsbenägenheten för sexualbrott och antalet anmälda våldtäkter kontinuerligt har ökat. En stor del av ökningen kan förklaras av den sexualbrottslagstiftning som trädde i kraft den 1 april 2005 och som innebar att vissa gärningar som tidigare rubricerats som sexuellt utnyttjande nu rubriceras som våldtäkt. Generellt kan vi dock också konstatera att när samhället under decennier har skärpt sexualbrottslagstiftningen ökar anmälningarna. För mig är det ett utslag av jämställdhet.
I dag vet generellt kvinnor och flickor att man har sex när man själv vill och att man inte behöver, vad ska vi kalla det, ställa upp på krav från sin man, pojkvän, eller andra manliga kontakter. Kvinnor vet att de har rätten till sin egen kropp, integritet och eget självbestämmande. Detta gör att kvinnor som utnyttjats eller våldtagits i allt större utsträckning anmäler förövaren eller förövarna. Det är lönt att anmäla även om vi fortfarande har för få fall som leder till fällande domar och det fortfarande finns ett stort mörkertal.
Sexualbrott är allvarliga brott mot en människas integritet och rätten till sin egen kropp. Det är viktigt att samhället tufft och konsekvent markerar allvaret i den här typen av brott.
Regeringen beslutade 2008 att ge en särskild utredare i uppdrag att utvärdera tillämpningen av 2005 års sexualbrottsreform och hur bestämmelserna har fungerat i praktiken. Utifrån denna utvärdering har regeringen nu överlämnat propositionen om en skärpt sexualbrottslagstiftning som vi i dag har att ta ställning till.
För att stärka skyddet för den sexuella integriteten och den sexuella självbestämmanderätten föreslår därför regeringen ytterligare skärpningar i lagstiftningen, och det är bra. I propositionen föreslås att bestämmelsen om våldtäkt utvidgas genom att fler sexuella handlingar kommer att jämställas med samlag. Fler fall av sexuella utnyttjanden kriminaliseras därmed som våldtäkt. Därutöver ändras begreppet "hjälplöst tillstånd" och ersätts av det vidare begreppet "särskilt utsatt situation". Det innebär att det blir straffbart att genomföra samlag eller en sexuell handling jämförlig med samlag med en person som befinner sig i medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annan särskilt utsatt situation.
Det blir därmed tydligt att även sådana situationer där ett offer möter övergrepp med passivitet omfattas av våldtäktsbrottet.
Vi tar även ytterligare steg för att skydda barn som utsätts för grova sexuella övergrepp, detta genom att vi höjer minimistraffet från fängelse i sex månader till fängelse i ett år. Grunden för detta är att det blir försvårande omständigheter om gärningsmannen är närstående till barnet eller i övrigt utnyttjat sin ställning eller missbrukat ett särskilt förtroende mot barnet. Försvårande blir det även om fler personer än en har förgripit sig på barnet eller på något sätt deltagit i övergreppet. Därutöver ska det bedömas hur man gått till väga, barnets ålder eller annan hänsynslöshet. Denna straffhöjning kommer då även att stå i bättre proportion till straffminimum för våldtäkt mot barn av normalgraden.
Därutöver ändrar vi reglerna om preskriptionstider, vilket kommer att innebära att preskriptionstiden inte kommer att börja löpa förrän barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Det kommer heller inte från den 1 juli att uppställas något krav på dubbel straffbarhet för att en svensk domstol ska kunna döma för utnyttjande av barn för sexuell posering eller köp av sexuell handling av barn som är begånget utomlands.
Herr talman! Jag anser att de förändringar som föreslås är viktiga steg framåt för att betona vikten av att sexualbrott är ett allvarligt samhällsproblem och att samhället ser allvarligt på det. Att utvidga våldtäktsbrottet genom att ändra begreppet "hjälplöst tillstånd" till det vidare begreppet "särskilt utsatt situation" tror jag kommer att göra skillnad i rättstillämpningen. Och jag tror att vi därigenom kommer att se fler fällande domar, vilket vi moderater anser är angeläget.
Herr talman! Jag tänker i mitt anförande i övrigt uppehålla mig kring de förslag som delar av oppositionens partier, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har reserverat sig för och i talarstolen propagerat för, att vi i svensk rätt borde införa en samtyckesreglering.
I utredningen från 2008 gjorde utredaren en bred översyn om hur våldtäktsbrottet ska definieras. Han vägde även för- och nackdelar med att införa en ren samtyckesreglering i svensk lagstiftning. Han kom fram till att vi i Sverige inte i första hand borde införa en sådan reglering, utan det var ett andrahandsförslag.
Det är en slutsats som vi i Alliansen instämmer i. Till det finns det flera skäl. Det som är det mest angelägna är att vi så långt det är möjligt vill undvika att lägga mer fokus än i dag på offrets agerande i anslutning till och under gärningen. Det är något som det finns stor risk för och som verkligen inte är önskvärt.
Dessutom kan samtycke ges genom tvång, vilket gör att ett ja inte alltid är ett ja. Det gör att det här är problematiskt. Därutöver ökar risken för att tvånget, våldet och utnyttjandet hamnar i bakgrunden, och det tycker vi vore tragiskt.
Självklart argumenterar V och MP för sitt förslag med flera argument. Men ett skäl som lyfts här, i deras motioner och i den allmänna samhällsdebatten är att vi då skulle förändra samhällets normer och moral och att det på sikt skulle göra att vi får färre våldtäkter.
En jämförelse görs ofta med förbudet att aga sina barn, som inte har en straffrättslig sanktion utan är inskrivet i föräldrabalken. Jag anser att den jämförelsen haltar. I Sverige är det sedan många år tillbaka olagligt att begå våldtäkt. Det brottet är förknippat med straff och omoral. I grunden finns det inte någon jag träffar som finner det acceptabelt med våldtäkt eller sexuella övergrepp, utan man anser att det är en djupt omoralisk handling.
Bestämmelsen om barnaga infördes just för att man ville ändra människors sätt att uppfostra barn, ändra moralen och normen. Det är inte okej att slå sina barn i uppfostringssyfte. Det var något som var mycket vanligt innan den här regleringen infördes. Detta har i det stora hela lyckats. I dag är det inte okej att slå sina barn. Samhället och omgivningen reagerar. Här har vi ändrat människors allmänna moral, och normverkan har varit stor.
Men trots den ändrade allmänna moraluppfattningen vet vi att det fortfarande finns de som slår sina barn i uppfostringssyfte. Ändrad moral och ändrade normer utrotar tyvärr inte brott eller oönskade beteenden.
Argumentet att om vi skulle ändra samhällets normer och moral - det är dessutom en norm och en moraluppfattning som jag anser att vi i samhället redan har när det gäller våldtäkt och sexuella övergrepp - skulle dessa brott blir färre tror jag tyvärr inte på.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag än en gång understryka vikten av att vi behöver ha en tydlig och bra sexualbrottslagstiftning, och skärpningen som nu görs är viktig.
Med dessa ord vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)