Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Jag konstaterar att det är ett betänkande som handlar om ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden.
Jag vill inledningsvis och innan jag glömmer bort det påpeka, bara som en liten förfäktning till civilutskottets debatt i morgon, att jag kan lugna Jan-Olof Larsson med att samtliga allianspartier står bakom tillkännagivandet. Om man då jämför med tillkännagivandet i samma fråga 2006 stod också samtliga partier bakom det utom Socialdemokraterna.
Det är egentligen bara en uppföljning av den frågan, så det behöver nog ingen oroa sig för.
Herr talman! Det kan kännas lite som en upprepning av tidigare debatter, men det går inte att komma undan detta att man måste ta sin utgångspunkt i EU:s gemensamma fiskeripolitik. Jag skulle vilja påstå att den nu pågående reformeringen är lite ödesmättad. Det är vår stora chans att kunna göra någonting åt den och få en hållbar fiskeriförvaltning med regional förankring. Det är vi väldigt eniga om.
Herr talman! Jag vill också påstå att utan tvivel har Sverige genom ett konsekvent och aktivt agerande i EU skaffat sig en position som gör att vi är en väldigt viktig aktör i den här processen. Att Sverige har fått den positionen beror på att vi har haft tydliga, tidiga och realistiska ståndpunkter. Ett långsiktigt hållbart fiske har för oss hela tiden varit det tydliga målet för arbetet.
Från min och Folkpartiets sida tycker vi att det är väldig styrka att vi faktiskt har en relativ enhet i Sverige om de stora dragen i fiskeripolitiken. När man står här i riksdagen kan man tro att det är stora motsättningar, men kommer man ned på EU-nivå är vi väldigt eniga i Sverige, inte minst när vi från miljö- och jordbruksutskottets sida utformade utlåtanden kring EU-kommissionens grönbok om reformeringen av den gemensamma fiskeripolitiken. Då visade vi just den samlade linjen.
Vi var från svensk sida väldigt eniga om ekosystemansatsen. Vi var väldigt eniga om att vi ska ha en ny beslutsordning för långsiktiga beslut och att förvaltnings- och återhämtningsplanen ska spela en central roll. Vi ska ha ett regionaliserat beslutsfattande. Subventionerna bör avskaffas.
Partnerskapsavtalen, som har tagits upp här några gånger, är vi också eniga om är väldigt problematiska och att de måste vila på väldigt tydliga principer. En av de viktiga principerna är att fisket sker på ett vetenskapligt bevisat överskott av fisk. Dessutom har vi kravet på utvärdering av de sociala och ekonomiska konsekvenserna i kuststater. Den kontinuerliga uppföljningen kan faktiskt leda till att avtalen ska kunna sägas upp.
Jag är mycket medveten om att det finns brister i det här systemet. Men de grundläggande intentionerna finns ändå.
Herr talman! Samtidigt med detta pågår en väldigt viktig process kring en ny fiskevårdslag. Då handlar det om att klarlägga det nationella utrymme som bland annat Jan-Olof Larsson tog upp. Det finns väldigt stora möjligheter att i det nationella utrymmet komplettera EU-lagstiftningen. Det är inte tu tal om det. Det finns en utredning som precis har remissbehandlats, och det kanske är lite förmätet att säga att förslagen ska ligga på bordet i dag. Det här är ju en pågående process. Det vet även Jan-Olof Larsson om.
Det jag ändå vill peka på är den portalparagraf som man föreslår i utredningsbetänkandet där man lyfter fram de miljörättsliga principerna. Fiskevården kommer att få en betydligt tydligare roll i framtiden. Jag tycker att det i det sammanhanget är viktigt att framhålla att det i grunden inte finns några motsatsförhållanden mellan ett hållbart fiske och näringen i sig.
Vi diskuterar mycket om målhierarkier och sådant, men till syvende och sist är det så att har vi inget miljömässigt hållbart fiske har vi ju inget ekonomiskt och socialt hållbart fiske heller. Det ena förutsätter faktiskt det andra. Det tror jag att de flesta är väldigt medvetna om. Går du till den svenska fiskarkåren märker du att man är oerhört medveten om detta. Den här näringen får så mycket klä skott för att man inte är medveten om saker och ting, men detta är man oerhört medveten om.
Herr talman! Det var kanske en liten omväg till själva betänkandet. Men det gjorde jag av den anledningen att just i de här processerna finns ju svaren på frågorna i alla de här motionsyrkandena. Man kan naturligtvis vara otålig, men trots allt pågår det väldigt viktiga processer, både på EU-nivå och i Sverige som nation.
Herr talman! Jag ska säga några ord om fiskerikontroll, som är en av punkterna i betänkandet. Jag håller med Jan-Olof Larsson om att vi har ett regelverk i Sverige som naturligtvis måste förenklas. Det är ogörligt för en fiskare att inte göra fel. Regelverken ska leda till att man gynnar dem som gör rätt, men det måste gå att göra rätt också.
I den socialdemokratiska reservationen kan man läsa att vi måste ha en annan syn på fiskekontrollen, att det handlar om effektivitet och inte kvantitet. Då kan jag bara säga att Folkpartiet och Alliansen inte har någon annan åsikt om detta. Det har ändå pågått ett arbete kring fiskekontrollen, som vi har varit nödgade till, för vi kan tyvärr också säga att Sverige inte alltid har varit bäst i klassen när det gäller fiskekontrollen. Möjligtvis har vi varit bäst i klassen, men vi har fått anmärkning ändå, får man kanske säga då.
I det arbetet var just riskanalyser när man genomför kontrollerna en väldigt viktig del. Det är klart att riskanalyser betyder att man kontrollerar där det faktiskt finns risk att hitta något fel. Det är ju ett system man har för att konsekvent gynna dem som vid upprepade kontroller gör rätt. De ska inte utsättas och behöver faktiskt inte kontrolleras i tid och otid. Det är där risken finns att hitta fel som man ska koncentrera sig på. Arbetet för att få en kontroll som fungerar bättre och effektivare pågår.
Herr talman! Lite mer kan jag säga om fiskepartnerskapsavtal. Folkpartiet har milt uttryckt varit väldigt skeptiskt till den här typen av avtal. Jag kan ändå konstatera att det här är en väldigt komplex frågeställning. Vill man vara snäll kan man ändå säga att det är på väg åt rätt håll på något sätt och att det sker utvärderingar i dag.
Den klausul om mänskliga rättigheter som infördes 2010 är verkligen ett steg i rätt riktning, och jag vet egentligen inte vad Jan-Olof Larsson menade när han undrade om det var rätt eller fel av Sverige att rösta nej till Marockoavtalet. Det var ju, som landsbygdsminister Erlandsson uttryckte sig, ett solklart fall av brott mot folkrätten och därför var Sverige nödgat att rösta nej. Den här gången var man faktiskt nästan på väg att klara av att få igenom ett stopp. Man fick med sig fler länder. Jag tror att Sverige med ett idogt arbete kan förändra den här situationen.
Till sist, herr talman, ska jag lägga några ord på bottentrålning. Det är så väldigt lätt att generellt säga: Förbjud all bottentrålning det är bara eländes elände! Då vill jag visa att det faktiskt finns positiv utveckling. Det finns redskapsutveckling även när det gäller bottentrålning som visar att saker och ting inte bara är svart eller vitt.
Det finns en fiskarförening, Norden, på Smögen som håller på och utvecklar trålar med stöd av EU-pengar. Genom att ändra maskstorlekar får man bättre vattengenomströmning och därmed radikalt mindre bränsleförbrukning. Genom att ha andra maskor selekterar man också bort den fångst man inte vill ha. Nu ska de även gå vidare med att prova trålbord som de har tagit fram. Trålbord är de redskap man drar över bottnen. De ska faktiskt inte gå ned i bottnen utan man ska kunna reglera så att de går en bit ovanför bottnen. Naturligtvis kommer det att påverka bottnen betydligt mindre.
Det här tycker jag är ett bra exempel på ett mycket ansvarsfullt utvecklingsarbete som visar att vi politiskt kan generalisera, säga nej och förbjuda, men ute i den så kallade verkligheten pågår det väldigt mycket fin utveckling.
(Applåder)