Herr talman! Ett skepp kommer lastat med fisk till Europa. Ett skepp kommer lastat med fisk som har fiskats på bekostnad av den inhemska fiskeflottan, på bekostnad av den fattiga befolkningen, på bekostnad av havsmiljön och artrikedomen. Ett skepp kommer lastat med ojämlikhet och kolonialt arv.
Herr talman! EU har i dag fiskepartnerskapsavtal med en rad utvecklingsländer. EU:s fiskeavtal ska vara utformade så att fisket görs endast på det överskott av fisk som finns i respektive land och så att de lokala fiskeflottorna ska kunna leva vidare. Men i praktiken innebär avtalen en möjlighet för europeiska fiskeflottor att dammsuga fiskrika vatten i Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet.
Herr talman! EU:s fiskepartnerskapsavtal ingås inte mellan jämbördiga parter i en jämlik situation. För ett fattigt land är det svårt att säga nej till ett fiskeavtal. EU betalar en mindre summa för rätten att fiska. Avtalen innebär snabba pengar till fattiga länder i en ofta akut ekonomisk situation. På sikt motsvarar ersättningen inte på långa vägar det förädlingsvärde som fisket omfattar.
I många fall innebär fiskepartnerskapsavtalet en maxkvot, men inga kontroller genomförs av landets egna instanser. Det medger stora möjligheter till överfiske och kan äventyra bestånd och den inhemska flottans möjligheter till fiske.
Avtalsländerna är dessutom ofta beroende av bistånd från EU och EU:s medlemsländer, såväl som av EU:s exportmarknad. Det har visat sig att kopplingar mellan handelsavtal och fiskeavtal har gjorts, bland annat i handelsavtalet med Sydafrika.
I EU:s rådsslutsatser från 2004 slogs fast att varje fiskepartnerskapsavtal ska föregås av en socioekonomisk konsekvensbeskrivning och att avtalet ska gälla överskott av avtalsländernas marina resurser. Även innan ett avtal omförhandlas ska en sådan konsekvensbeskrivning presenteras.
Det är därför mycket anmärkningsvärt och förvånande att utvärderingarna är i stort sett omöjliga att ta del av för såväl allmänhet som beslutsfattare. EU:s fiskeripolitik bör inte bedrivas bakom stängda dörrar. En hållbar fiskeripolitik ska kännetecknas av transparens och tydliga hänsyn till ekologiska, sociala och ekonomiska konsekvenser.
När nu avtalet för São Tomé och Príncipe skulle omförhandlas krävde svenska regeringen, efter påtryckningar från S, MP och V, att konsekvensanalysen skulle presenteras. Det var, som sagt, långt ifrån enkelt.
Av ett underlag som trots allt presenterades för miljö- och jordbruksutskottet framgår att utvärderingen av fiskepartnerskapsavtalet med São Tomé och Príncipe visar på stora osäkerheter beträffande fångstdata, möjliga negativa effekter på fiskebeståndet, problem med efterlevnad av reglerna samt frånvaro av observatörer på fartygen. Trots detta väljer EU att säga ja till ett nytt avtal.
Herr talman! Ett skepp kommer lastat. Ett skepp kommer lastat med fisk till Europa. I framtiden ska vi se till att det skeppet även kommer lastat med jämlikhet, hållbarhet och utvecklingsmöjligheter för landet vi har tecknat avtal med.
EU:s fiskepartnerskapsavtal måste omvandlas till att utveckla hållbart och ansvarsfullt fiske som förvaltas av utvecklingsländerna själva. Detta sker inte med nuvarande avtalsformer. För att det ska kunna ske måste EU:s framtida fiskepartnerskapsavtal baseras på folkrättsliga principer och respekt för invånarna i avtalsländerna. Dessutom ska avtalen säkerställa att fisket verkligen sker på just överskottsresurser och inte äventyrar hållbarheten för hela den marina resursen.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 8 gällande EU:s fiskepartnerskapsavtal.