Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 15. Naturligtvis står vi bakom samtliga våra reservationer, men vi behöver inte rösta om varje punkt.
När det gäller frågan om terrorism är det inte första gången vi i kammaren diskuterar motioner som har att göra med detta. Det är intressant att vi har en regering med en justitieminister som har en idé om att balansen mellan rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, preventiva åtgärder men också övriga verktyg för att motarbeta terrorism är mycket viktig.
Det är bra att det är så. Problemet är vad som kommer ut av de förslag och de konkreta åtgärder och uttalanden som regeringsföreträdare gör inom området.
Det är nämligen så att Sverige under en tid har sagt sig vara försvarare av mänskliga rättigheter. Vi tycker att sanktionssystemet är för trubbigt och att individer som råkar ut för det inte riktigt har den rättssäkerhet som de faktiskt garanteras enligt internationella konventioner som Sverige har skrivit under och åtagit sig att följa. När det gäller på vilket sätt detta yttrar sig är det enkelt att mäta antalet exempel, föra upp frågan och diskutera den, dissekera den och se till att kunna hantera och förbättra systemet. Men vad har vi då gjort?
Fru talman! Vi har under en lång tid, framför allt efter elfte september, haft ett antal ärenden som direkt har berört Sverige. Det kanske tydligaste och enklaste exemplet att ta upp, som tidigare regeringar har haft att göra med men som även den nuvarande regeringen av och till har haft att förhålla sig till och faktiskt har kunnat göra något för att rätta till, är ärendet med de tre somalierna. De är svenska medborgare alla tre med ursprung i Somalia. Direkt efter den 11 september 2001 hamnade de på FN:s sanktionslista.
Det som var intressant i det ärendet var att två av dem togs bort från listan relativt snart medan den tredje, Ahmed Yusuf, togs bort först 2006, efter fem år. Nu kan ju företrädare för regeringen och majoriteten i utskottet säga: Men det där var inte vi utan en socialdemokratisk regering som gjorde. Problemet är att vi har sett direkta kopior på ärendehanteringen hos den här regeringen. Man borde väl ha lärt sig någonting, i synnerhet de partier och de företrädare som faktiskt har kritiserat ärendehanteringen och den dåvarande justitieministern och regeringen. Vissa av dem sitter i kammaren i dag, och det ska bli mycket intressant att höra hur de försvarar sig.
Det finns ett antal ärenden och fall till. Det senaste och kanske mest uppmärksammade var det som skedde förra året, mitt framför ögonen på det svenska rättsväsendet och oss ledamöter i justitieutskottet. Den lagstiftande församlingen, Sveriges riksdag, har ju att ta hänsyn till vad som händer inom vårt territorium när det gäller de här frågorna men också internationellt. Hur hanterar vi krav från omvärlden på att människor ska hamna på listor? Oavsett om de är svenska medborgare eller inte, så länge de befinner sig på svenskt territorium och har rätt att göra det, har uppehållstillstånd och i vissa fall dessutom råkar vara svenska medborgare, verkar det vara mer ett randomsystem. Ibland har man tur och kan hamna vid sidan av, men ibland är fokus på vad man har gjort, och då hamnar man på en lista.
Jag vill ta upp ett exempel, fru talman, som vi behandlade förra året här i Sverige. Det var stora skriverier när en person och en organisation fördes upp på listan och dessutom åtalades. Det ärende som jag nu talar om är ärendet om Al-Aqsa Spannmål Stiftelse. Det var nämligen så att personen som tycktes förknippad med organisationen genom att han var ordförande och hade lett insamlingar till hjälp för palestinier hade blivit åtalad. I det här ärendet var det många som uttryckte sin .