Fru talman! Mehmet Kaplan har alltid intressanta frågor, och vi hamnar oftast i de här diskussionerna som är lite svårlösta, skulle jag vilja påstå, för den svenska lagstiftningen refererar och härleder till en europeisk lagstiftning som kommer från en lagstiftning från FN. Det gör att det finns ett antal internationella konventioner som styr lagstiftningen, och att ändra det är inte helt enkelt.
Hypotetiskt skulle man kunna tänka sig att Sverige tar ett eget initiativ och säger: Vi gör si eller så. Men det skulle bryta mot alla konventioner, tyvärr.
Som jag nämnde i mitt anförande finns det två dimensioner i det hela. De utsatta som brottsoffer är den ena. Där har vi möjlighet i Sverige att hantera det brottsoffervägen. När det så gäller ändringar i internationella konventioner har både den föregående regeringen och den nuvarande gjort väldigt mycket för att få ändringar till stånd.
Det här rättsmaskineriet är tyvärr inte, som jag nämnde, det snabbaste. Det är mycket olyckligt att människor hamnat där som sedan, visar det sig, har blivit frikända.
Jag håller fullkomligt med Mehmet Kaplan om att det inte finns något system som är tillräckligt rättssäkert. Det har vi också konstaterat. Den svenska regeringen arbetar tillsammans med ett antal länder på att åtminstone inom Europa kunna hantera detta. Vi får se med tillförsikt an på det.