Fru talman! Tack, Otto von Arnold, för en bra redogörelse av betänkandets innehåll! Jag har några frågor att ställa till Otto von Arnold med anledning av hans anförande.
En fråga handlar om hur vi ska kunna hantera frågor som rör dem som hamnar på sanktionslistan. Jag förstår Otto von Arnolds idé om att lagstiftningsprocedurer tar lång tid hemma i Sverige men kanske i synnerhet i utlandet, även om vi vet att det gick väldigt fort efter elfte september att upprätta dessa direktiv och förordningar och i princip bindande lagstiftning.
Nu tar det tid, det kan jag förstå. Men vilka hinder finns för att Sverige ska införa möjligheten att pröva personer som hamnar på en sanktionslista i svensk domstol? Det borde inte ta lika lång tid som att ändra på internationell rätt eller FN:s förordningar som att vi här från lagstiftande församling faktiskt tar upp frågan så att regeringen behandlar den och utreder hur man kan gå till väga så att de som hamnar på sanktionslistan kan få sin sak prövad i svensk domstol. Det är väl inte för mycket begärt?