Herr talman! Jag tror inte att Vänsterpartiet har
ändrat sin inställning till att vi behöver ekonomisk
demokrati i det här landet - fast man kan ju aldrig
veta. Nej, det är nog ingen risk för det.
Men visst är det uttryck för ett politikerförakt att
som Nils Fredrik Aurelius tala om "den löslighet som
har funnits". Lösligheten fanns väl då snarast i de
borgerliga regeringarna, som ökade budgetunderskot-
ten alldeles dramatiskt. Det är klart att riksdagens
politiker hade ett ansvar på så vis att det under en
period fanns en borgerlig majoritet som verkställde de
borgerliga regeringarnas dåliga ekonomiska politik,
men väljarna såg ju till att det blev ett slut på detta.
Men att ändå i princip låta riksdagen bli klavbun-
den är ju verkligen att överföra inflytande över sam-
hällsutvecklingen och politiken från riksdagen till
regeringen, vilket egentligen är ett led i den process
som rör hela EU-systemet, där makten skjuts från
riksdagen till regeringen och från regeringen till det
gemensamma ministerrådet och kommissionen nere i
Bryssel. Detta innebär att folkets möjligheter att på-
verka politiken steg för steg tunnas ut, och det är en
utomordentligt sorglig och utomordentligt allvarlig
utveckling, som måste stoppas.