Herr talman! Vi diskuterar ett förslag till en ny
budgetlag. I flera avseenden är den här lagen om den
nya budgetprocessen bra, vettig och genomtänkt, men
i viktiga avseenden är den alldeles åt pepparn. Den
innebär nämligen en förflyttning av makt från riksdag
till regering på ett orimligt sätt. Jag kommer att kon-
centrera mig på maktfrågorna, som jag tycker är avgö-
rande för synen på det här lagförslaget.
I dag, i skuggan av EMU-debatten, planerar alltså
Sveriges riksdag att besluta om en budgetlag som ger
regeringen helt nya maktmöjligheter, men som sam-
tidigt kraftigt försvagar riksdagen och det parlamen-
tariska systemet.
I skuggan av EMU-debatten fattas också beslut
som kommer att ha stor inverkan på många männi-
skors vardag och på hela det politiska systemet. Det
är ingen överdrift, menar jag, att säga att det är en
liten statskupp som sker i dag, inför ögonen på både
allmänhet och journalister. Den sker fullt lagligt och
med stöd av en stor majoritet i riksdagen, men nästan
helt utan offentlig debatt. Det sistnämnda är kanske
det allra mest tragiska.
Med enbart prognoser om förväntade budgetun-
derskott som grund kommer regeringen att inte bara
få rätt utan också ha skyldighet att ingripa genom att
skära i den budget som redan beslutats om av riksda-
gen. Regeringen behöver inte ens be riksdagen fatta
beslut om nedskärningar. Den nya lagen säger att
regeringen i första hand skall utnyttja de nya möjlig-
heterna att själv skära i anslagen utan riksdagens
hörande.
Det är framför allt två paragrafer i den nya budget-
lagen som sammantaget har den här innebörden, 8 och