Fru talman! Socialdemokraterna och de partier
som regelmässigt stöder den socialistiska politik och
de återställare som man tycks vara så förtjust i, före-
slår i den proposition som bostadsutskottets betän-
kande nr 6 handlar om att kommunerna åter skall få
möjlighet att precisera handelsändamålet i detaljplan.
När den borgerliga regeringen 1991 föreslog för-
ändringar i plan- och bygglagen för att att stimulera
ökad konkurrens inom detaljhandeln, protesterade
socialdemokraterna. Det var, precis som i dag, Rune
Evensson som sade nej till ökad konkurrens och där-
med till lägre priser för konsumenterna i vårt land.
Rune Evenssons och socialdemokraternas uppfattning
är ju att kommunalpolitikerna är bäst skickade att
styra detaljhandelslokaliseringar.
Det som är självklart för alla oss som erkänner
marknadsekonomins överlägsenhet framför planeko-
nomins när det gäller att skapa välstånd, riktiga jobb
och valmöjligheter, underkänns av socialdemokrater-
na. Det är tydligen kommunalpolitikerna i exempelvis
Motala och Gävle som begriper detta bättre än tusen
och åter tusen konsumenter. Fru talman! Fan tro't!
På det här sättet får man en bättre butiksstruktur,
påstår socialdemokraterna. Frågan är: Vad menar man
med bättre butiksstruktur? Nog är det väl så att buti-
ker som överlever och frodas kräver nöjda kunder,
dvs. kunder som tycker att priser och service är de
bästa som marknaden erbjuder. Det leder till en bra
butiksstruktur.
Socialdemokraterna talar också om hänsyn till
omgivningen och kvartersmarkens och bebyggelsens
lämpliga utformning. Man skulle nästan kunna tro att
Bert Karlsson och Ny demokrati fortfarande finns
kvar i Sveriges riksdag.
Det är självklart att man skall ta hänsyn till om-
givningen och till kvartersmarkens och bebyggelsens
lämpliga utformning. Ingen invänder mot att det sker
vid detaljplaneläggning eller mot att denna planlägg-
ning är ett kommunalt ansvar med en sammanvägning
av sakägares och andras synpunkter och förslag.
Självfallet skall bebyggelsen utformas enligt fastställd
plan.
Nej, detta handlar om huruvida en kommun skall
kunna bestämma vad som skall säljas i en viss fastig-
het, att det t.ex. får säljas bilar men inte livsmedel,
oavsett vad fastighetsägaren, butiksinnehavaren eller
konsumenten anser.
Vi vet alla att en sådan lagstiftning leder till kon-
kurrensbegränsning. Den leder till samma konkur-
rensbegränsning och hot mot nya riktiga jobb som
Kenth Petterssons famösa kamp mot närlivskedjan 7-
Eleven.
När den borgerliga regeringen 1991 lade fram
proposition 51 om en ny småföretagspolitik var stats-
rådet Görel Thurdin ansvarig för avsnittet Effektivare
konkurrens. Agne Hansson var bostadsutskottets
ordförande, och Birger Andersson förde Centerns
talan i kammardebatten den 19 februari 1992.
Det är trist att tvingas konstatera att det som då
ansågs vara nödvändigt för att främja konsumenternas
valfrihet - av statsrådet Görel Thurdin, av utskotts-
ordförande Agne Hansson, av ledamoten Birger
Andersson, ja av hela centergruppen - nu av Rigmor
Ahlstedt anses vara fel. Varför hade Görel Thurdin,
Agne Hansson, Birger Andersson och övriga center-
riksdagsledamöter fel då, och varför har Rigmor
Ahlstedt rätt nu?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1. Det
betyder inte att jag inte står bakom övriga moderata
reservationer, men det är ett uttryck för en kammaref-
fektivitet att endast yrka bifall till reservation 1.