Fru talman! "Visionen om vår livsmiljö börjar där
vi bor!" Det citatet är hämtat från ett anförande som
dåvarande mark- och planminister Görel Thurdin höll
just när det gällde plan- och bygglagen 1992. Jag
delar hennes åsikter. Visionen om livsmiljön, inställ-
ningen till hur vår vardag skall gestalta sig börjar där
vi bor.
Det handlar också i stor utsträckning om hur vi
planerar vårt samhälle. I det sammanhanget kommer
också frågan om var den handel finns belägen som jag
har behov av. Var kan jag göra mina dagliga inköp
och till vilket pris?
För handeln är det också betydelsefullt att veta var
man kan etablera sig, vilka möjligheter som finns och
vilken syn de kommunpolitiker och rikspolitiker
egentligen har som bestämmer i den kommun där man
vill etablera sig.
Efter att ha varit kommunalpolitiskt aktiv som
kommunalråd i en liten kommun och som kommun-
styrelseledamot i en större kommun och tillika bygg-
nadsnämndsledamot inser jag att förutsättningarna för
olika verksamheter är väldigt skilda i olika kommu-
ner. I Tierps kommun, den lilla kommunen, skulle det
över huvud taget inte vara aktuellt för oss kommun-
politiker att säga att vi skulle ha ett stort affärscent-
rum utanför tätorten, absolut inte. I Uppsala kommun
har vi ett stort affärscentrum utanför staden, och jag
har varit med och fattat det beslutet. Det har inte på
något sätt blivit sämre för affärsverksamheter inne i
staden. De har fått lov att skärpa sig så att det har
blivit bra att handla även där.
Det finns alltså stora skillnader, och det finns ock-
så stora skillnader mellan olika delar av vårt avlånga
land. Här i riksdagen stiftar vi lagar, och ambitionen
är att dessa skall följas och tillämpas exakt lika i alla
kommuner i hela vårt land. Dock måste vi erkänna att
så är det inte. I vissa kommuner upplevs lagen som ett
hinder och i andra fungerar den bra. Det som händer
när lagen inte fungerar som man önskar och tror är att
folk hör av sig till någon riksdagsledamot så att vi kan
få en möjlighet att ta ställning till ett nytt förslag,
ungefär som i det här ärendet som kommit upp med
anledning av att en motion har väckts.
Det är inte alls så att de politiker som beslutade
om det här en gång 1991 eller 1992, när jag inte var
med här, hade fel och att jag har absolut rätt i dag.
Det får framtiden utvisa. Men jag tycker att det är en
litet snäv debatt att ställa sådana frågor. Av den an-
ledningen svarar jag heller inte. För det är egentligen
inte alls underligt, utan snarare ganska naturligt och
bra att lagstiftning måste granskas, och när det behövs
även förändras till det bättre, eftersom samhället hela
tiden förändras. Förhoppningsvis blir vi människor
också klokare på vissa områden.
Vi ställs i vår tid inför nya och ökade krav på ett
större hänsynstagande för vår gemensamma miljö.
Det är väl också bra.
De grundläggande dragen i plan- och bygglagen
håller enligt min mening väl inför de delvis nya förut-
sättningar som vårt samhällsbyggande står inför. Den
förändring som vi föreslår i dag innebär att kommu-
nerna skall få möjligheter att i detaljplaner precisera
handelsändamålet. Nu hoppas jag att Knut Billing och
Erling Bager lyssnar, för personligen anser jag att det
behövs så få regleringar som möjligt för handeln. Det
finns ingen anledning att begränsa konkurrensen inom
den här näringen. Det är inte det som det handlar om
heller. Handeln behöver i stället stimulansåtgärder.
Jag är förvånad över att ni inte har fattat det.
Jag stöder det här ändringsförslaget beträffande
handelsändamålet, eftersom det har utformats så att de
nu föreslagna bestämmelserna får meddelas endast om
det finns skäl av betydande vikt. Möjligheten att pre-
cisera handelsändamålet skall utnyttjas väldigt re-
striktivt, har bl.a. näringsutskottet sagt. För att han-
delsändamålet skall få begränsas räcker det inte med
att konstatera att sådana skäl finns, utan de måste
också ha en viss tyngd. I lagtexten säger man det på
det sättet, att det skall krävas skäl av betydande vikt.
Fru talman! Vi överlåter nu till kommunpolitiker-
na att bestämma handelsändamålet i sin egen kom-
mun. Som jag sade i min inledning är mina erfarenhe-
ter av kommunalpolitik att den är lokalt anpassad av
naturliga skäl. Det är där man har kunskapen. I Cen-
terpartiet anser vi att besluten skall fattas så nära de
berörda som möjligt. Det här är ett förslag som onek-
ligen leder till att beslut förs ned på en nivå nära de
verksamheter de berör.
Men, fru talman, jag kan inte låta bli att som riks-
politiker uppmana kommunpolitikerna att noga väga
för- och nackdelar när handelsändamålet skall preci-
seras i plan- och bygglagen samt att man verkligen ser
till att man ger förutsättningar för en utveckling till en
rik och levande handelsverksamhet till gagn för kon-
sumenterna, så att man inte försämrar möjligheterna
till ett rikt utbud. Dessutom skall man ha en långsiktig
planering och genomföra ett samrådsförfarande värt
namnet.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan.