Herr talman! Låt oss vara överens om att vi kan-
ske skall akta oss för jämförelser med Polen. Där
finns helt andra förutsättningar, och jag har heller inte
åberopat Polen, därför att jag tror att det där finns
situationer som vi kanske inte i varje fall på omedel-
bar sikt kan ge oss på att jämföra oss med.
Det känns bra att statsrådet ändå säger att man tar
frågorna på allvar. Det är ett besked som återkommer
i ganska många svar. Men från att ta något på allvar
till att föreslå konkreta åtgärder för den enskilda
branschens möjligheter att förbättra sin ställning är ju
steget ändå ganska långt. Som jag tidigare sade har ju
inga nya slutsatser dragits, utan de har varit kända.
Det faktum att flera stora åkerier är på väg ut ur lan-
det och att många små redan har valt att ta sin verk-
samhet över gränsen måste väl ändå vara tecken tyd-
liga nog för att ha en handlingsberedskap.
Jag kan bara referera en uppgift som jag har fått
ganska nyligen här: I ett annat EU-land, nämligen
Storbritannien, där konkurrenssituationen liknar den i
Sverige - om det har med den politiska likheten med
Sverige att göra vet inte jag - har det brittiska åkeri-
förbundet inrättat en speciell servicebyrå som har en
enda uppgift, nämligen att hjälpa sina medlemsföre-
tag att lösa pappersexercisen för att klara åtgärden att
flytta ur landet. Jag tror inte att Svenska åkeriförbun-
det i någon del funderar över en sådan liknande verk-
samhet, men det kan ju hända att idén kan sprida sig.
Produktivitetsökning är alltså det enda som man kan
komma fram till som en konkret uppgift som SIKA
har föreslagit. Hur skall en produktivitetsökning kun-
na ske med de konkurrensförutsättningar som vi har?
Det finns säkert många detaljer att ta i den biten, men
risken är ju ändå att det är företagen och dess anställ-
da som genom en lägre lönenivå och sänkta omkost-
nader skall försöka svälta sig ur en bransch som redan
är på väg ut ur landet. Det är inte särskilt lysande
förutsättningar för den branschen.