STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunikationer
Fru talman! Jessica Rosencrantz och jag deltog i samma möte med ett nätverk som heter Kvinnor i transportpolitiken. Det är ett nätverk som har bildats för att män och kvinnor ska ha samma chanser och samma möjligheter att påverka sina egna liv. Det handlar om att vi ska ha samma inflytande i planering, i beslut och i genomförande av beslut om transporter.
Jessica Rosencrantz sa i sitt anförande att alla är beroende av transporter. Det håller jag med om. Men vissa är mer beroende av att politiken tar ansvar än andra. Den som huvudsakligen färdas i sin egen bil kan vanligtvis själv bestämma, gå ut till garaget och sätta sig i bilen och köra iväg och komma fram. Den som åker med kollektivtrafik är beroende av att det finns system där de olika delarna hänger ihop.
En väl fungerande järnvägstrafik kan liknas vid en symfoniorkester. I Sverige saknar den symfoniorkestern en dirigent. Trafikverket har inget ledningsansvar och inget sammanhållande ansvar. Järnvägen är uppstyckad på över 100 olika företag. Det verkar som att vart och ett av dem har ett eget notblad och spelar sin egen melodi. Hur det låter kan var och en konstatera som åker på järnvägen.
De olika delarna måste hänga ihop. Det måste finnas en dirigent. Man måste spela samma melodi. Den järnvägstrafik som är resultatet av åtta års alliansstyre är motsatsen. Därför är kvinnor mer beroende än män av att politiken ser till att kollektivtrafiken hänger ihop och att de olika delarna är synkroniserade med varandra.
Jag undrar vad Jessica Rosencrantz lyssnade på när vi träffade Nätverket för kvinnor i transportpolitiken.