Fru talman! Det känns som att det fattas vissa historiska kunskaper här. Som jag sade i mitt anförande har vi inte minskat anslagen till drift och underhåll av järnväg. De har fördubblats från 2006 till 2014. Det är det som är den historiska sanningen. Och det är definitivt ingen slump. Alla har väl sett verklighetsbilden att den svenska järnvägen har förfallit, oberoende av vilken regering det har varit. Vi kan nog ta på oss något slags kollektiv skuld för det historiskt sett, även om vi personligen inte har påverkat det hela.
Vi bygger transportleder i detta land, men vi måste ändå vara teknikpositiva. På andra ställen i budgeten, som vi inte diskuterar här i dag, finns det också en tydlig inriktning på att utveckla och stimulera fram bättre fordon.
I miljö- och jordbruksutskottets budget ligger 215 miljoner årligen för 2015 och 2016 i supermiljöbilspremier. Det ligger också en inriktning på ett så kallat bonus-malus-system för nya bilar. Vi är väl definitivt överens om att bonus-malus-systemet är ett väldigt bra system.
Vidare ligger det i näringsutskottets budget en satsning på laddstolpar. Ska man utveckla elbilar måste det naturligtvis finnas laddstolpar. Där pratar vi om 75 miljoner per år i fyra år, alltså 300 miljoner, i en satsning på laddstolpar.
Ser vi på kollektivtrafiken, och bortser från den elektrifierade, har andelen biobränsle ökat dramatiskt. Det finns ställen där 100 procent går på biobränsle. Jag tror att till exempel Stockholm börjar närma sig den siffran. Det man kan utveckla inom busstrafiken, varför skulle det inte gå att utveckla inom biltrafiken?
Vi behöver både biltrafik och kollektivtrafik på de ställen där de passar bäst.