Fru talman! Ja, naturligtvis tycker jag att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att färdas i transportsystemet, men jag vill återigen betona att man då inte kan ställa trafikslagen mot varandra. Det skadar nämligen i förlängningen jobb och tillväxt samt motverkar våra möjligheter att satsa på infrastrukturen.
När det gäller påståendet att alliansregeringen inte satsade på järnvägen vill jag påminna om vad tidigare, socialdemokratiska regeringar har inneburit i termer av satsningar på infrastrukturen. Vi dubblerade anslagen till drift och underhåll på järnvägen - 522 miljarder kronor till transportsystemet de kommande åren.
Precis som Jean Tirole, nobelpristagaren i ekonomi, klargjorde är inte järnvägens problem att det finns en avreglering på marknaden; problemet är att man möjligtvis inte övervakar detta tillräckligt bra eller har tydliga regler kring det. Där kan vi vara överens. Att de rödgröna gick till val på att återigen monopolisera eller ta tillbaka stora delar av den konkurrensutsättning vi har sett på järnvägen vänder jag mig dock emot.
Vi har nämligen sett hur vi tack vare avregleringen kan få mer järnväg för pengarna. Det är 25 procent mer järnväg per satsad krona, som Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm har sagt. Det gör skillnad, och tillsammans med alliansregeringens dubblerade satsningar på drift och underhåll gör det att vi kan få mer järnväg. Det gynnar både kvinnor och män som behöver ta sig till och från jobbet varje dag.