Fru talman! Vi har sedan knappt ett år en ny
konkurrenslagstiftning som innebär en välkommen
och välbehövlig skärpning jämfört med den tidigare
nästan helt verkningslösa konkurrenslagen. Trots
detta är det redan nu dags att göra undantag från
den generella konkurrenslagstiftningen.
Utskottsmajoriteten föreslår tre näringar som skall
undantas från konkurrenslagstiftningen, nämligen
jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket.
Konkurrens är någonting som vi i vänstern i vid
mening, liberaler och socialister välkomnar. Den är
som regel till nytta främst för enskilda
konsumenter, småföretagare och småfolket. Den är
också någonting som gör ekonomin effektiv.
Det finns i vissa sammanhang en konflikt mellan fri
konkurrens och andra intressen. Det är ett utryck
för dessa konflikter som ligger bakom det
betänkande som vi nu behandlar.
Jordbruksnäringen och trädgårdsnäringen är i
Sverige i viss mån fortfarande reglerad och har
också tidigare varit det i viss utsträckning. Det är
näringar som är reglerade ute i Europa. Man kan
säga att det är den mest avskräckande sidan av det
europeiska ekonomiska samarbetet.
Den lagstiftning som utskottet föreslår att
kammaren skall fatta beslut om i dag är en
anpassning till regleringar på jordbruksområdet,
undantag från konkurrens samt eftergifter för
starka påtryckargrupper som representerar en liten
del av det svenska näringslivet och en liten del av
den svenska befolkningen.
Det är beklagligt att Per Westerberg, som sade att
det han huvudsakligen skulle syssla med i sin
gärning som näringsminister var att vaka över
konkurrensen, har föranletts att ge efter för
påtryckningar från i främsta hand
jordbrukskooperationen. Det är väl bara att med
beklagande konstatera att de krafterna har varit så
starka att inget politiskt parti har lyckats stå emot
dem.
Jag har en invändning mot det betänkande som vi
nu behandlar, och det är att man utan saklig
motivering föreslår att undantagslagstiftningen
också skall omfatta skogsbruket. När propositionen
kom, gjorde vi den bedömningen i Vänsterpartiet
att det här var övermäktigt. Det fanns ingen
egentlig anledning att bråka med regeringen i
frågan. Men när behandlingen skedde i utskottet
låg där en folkpartistisk motion som avvisar tanken
på att särlagstiftningen skall omfatta även
skogsbruket. Jag har lagt denna folkpartistiska
motion till grund för en meningsyttring som innebär
att undantagen skall begränsas till att gälla
jordbrukskooperationen och
trädgårdskooperationen.
Med tanke på att den nu gällande
konkurrenslagstiftningen är så ung -- tillämpningen
har inte satt sig -- och att man i regeringskansliet
utför ett antal utredningsuppdrag som bl.a. handlar
om hur kooperationens berättigade intresse skall
kunna tillvaratas med den gällande
konkurrenslagen yrkar jag bifall till
meningsyttringen, att man inte i det här läget skall
innefatta skogsbruket i undantagslagstiftningen.
Skulle det visa sig framöver att det inte går att
hantera de positiva inslagen i kooperationen inom
skogsbruket utan att göra undantag från
konkurrenslagstiftningen, är jag beredd att
ompröva detta ställningstagande. Men jag tycker
inte att det är motiverat att i dag göra mer än de
absolut nödvändiga inskränkningarna och
förändringarna av lagen.